Vision och verklighet i Vara

Vara tjänade länge som förebild i Flen, med ungefär samma folkmängd men med djärva visioner av hur den skulle öka. Det är därför intressant att se hur det gick.

Man satsade i Vara på ett konserthus med ambitiöst program. Läget i regionen, vid E6 och nära Göteborg och en rad andra städer borgade för framgång. Idag siktar man mot nya djärva mål, en hästarena, i privat regi men med garanterade kommunala mångmiljonbelopp som stödmedel i 25 år.
Detta föranleder en kommentar från Malin Siwe i lördagens DN, "Om larv i Larv", där hon granskar ifrågasatt lagstridig användning av skattemedel i förslaget, men också tar upp resultatet av konserthus-satsningen från 2003. Den var framgångsrik så tillvida att det musikaliska utbudet har varit på topp, men 4 av 5 besökare varit utsocknes. Bygget ledde inte till befolkningsökning, däremot till ökade kommunala kostnader, "eftersom konsertbesökarna inte äter och shoppar nog för att betala för sig. Varaborna får ta den stora delen av notan, och driften kostar förstås mer än man ursprungligen kalkylerat med."
Siwes slutkommentar är tänkvärd: "Det är illa nog när kommuner väljer Visionen före verkligheten och riskerar stora skattebelopp. Men att dessutom vränga lagen eller sätta sig över den - det borde leda till icke-varande för styrande politikerna."

Ett antal kommentarer pendlar mellan påhopp på Siwe som centerpartiideolog och tack för angreppet på "visionerna". Jag citerar en sådan:
"Helt obegripligt att våra kommuner år efter år satsar miljarder på att konkurera om var folket ska bo. Man anställer marknadschefer, kommundirektörer och näringslivsutvecklare som för oss medborgare bara kostar. Våra skatter ska gå till vård, skola, äldreomsorg och lite annat vi inte klarar oss utan. Sluta missbruka våra skattepengar!"

Flens visionära projekt genom åren har varit blygsammare men kan heller inte klassas som framgångar, varken ekonomiskt eller i form av ökande folkmängd.

Politiken i Flen har inte varit tydlig

Texten står under ett foto av Anders Berglöv, socialdemokratiskt kommunalråd i Flen. Dagens samhälle har i veckans nummer (4.3) en artikel av Lars Hugo om utfallet av SCB:s medborgarenkäter, där Flen har tilldragit sig en mindre smickrande uppmärksamhet. Tillsammans med Strängnäs ingår Flen i jumboligan vad gäller medborgarnas uppskattning. I artikeln har kommunalrådet Anders Berglöv intervjuats. Inför en ny mandatperiod är det naturligtvis av intresse att ta del av hans syn på läget. Nedan citat ur Hugos artikel:

“Flensborna är missnöjda. Det vet kommunstyrelsens ordförande Anders Berglöv (S) om och han kan förstå varför. Flen är inte lätt att styra, slår Anders Berglöv fast.
-Här finns ett antal orter där var och en har en stark lokal identitet. Delarna drar åt olika håll och det är svårt att hitta en gemensam nämnare för kommunen, säger han.

När medborgarna i SCB:s medborgarenkät gav svaga betyg åt kommunal service, åt kommunen som en bra ort att leva i och möjligheterna till inflytande så blev han inte särskilt överraskad.
-Flen har problem med sysselsättning och utflyttning, det är naturligt att kommunen får klä skott för det. Men missnöjda medborgare är en allvarlig varningssignal, säger Anders Berglöv.
För kommunledningen är resultaten i undersökningarn ett tungt underlag för planeringen.
-Vi kan inte ta upp kampen med Eskilstuna och Katrineholm utan måste gå vår egen väg. Fast den är svår att hitta. Sörmland är som en hålkaka med ett hål i mitten och där finns vi.”

I tidningen kontrasteras dessutom positiva Åmål och negativa Flen.

Invandrarkurs

Erik Amnå redovisade på torsdag 4.3  för pressen sitt delbetänkande i  utredningen kring introduktion för invandrare: Sverige för nyanlända: Värden, välfärdsstat, vardagsliv.
Betänkandet (112 s) kan laddas ner och sammanfattning finns här. En utbildning om minst 60 tim, inom 9 olika områden,  är tänkt att genomföras av tvåspråkiga lärare med särskild högskoleutbildning. Avsnittet om värden skall utgå från regeringsformen, i övrigt presenteras olika myndigheters funktion och beskrivning hur t ex arbetsmarknad, skola och sjukvård fungerar.

"De 60 timmars samhällsorientering som här föreslås, och för vilka kommunerna ersätts av staten, ska samordnas med övriga myndigheters informationsinsatser, men varken ersätta eller ersättas av dessa."

Världsekonomin och Flen

Från e.skogen har jag  inför skogsnäringsveckan fått länken till bifogade fantastiska föreläsning av Hans Rosling, Karolinska institutet, professor i internationell hälsa och innovatör vad gäller presentation av statistik. Rosling kommer att föreläsa på Skogsnäringsveckan 20 april på Norra latin (medlemmar i föreningen Skogen injudna). Hans budskap är de stora förändringarna i världsekonomin och befolkningsituationen som drastiskt förändrats. Han pekar dock på stora inre skillnader mellan olika delar av den egna befolkningen, f.ö. också inom västvärlden.

Som en illustration till dessa inre skillnader, som många gånger är skillnaden mellan land och stad,  kan man ta upp Flen, som nu ståtar med några rader i Dagens samhälles webbupplaga 5.3.:
Rikast är nöjdast: Danderyd och Vellinge får tummen upp enligt SCB:s medborgarundersökningar. Men Flen får låga betyg. "Ingen lätt kommun att styra", säger kommunstyrelsens ordförande Anders Berglöv (S).

Man kan också hänvisa till SKL:s preliminära bokslut för 2009, där Flen figurerar bland de 25 kommuner som uppvisar underskott, nära 400:- per inv, d.v.s mellan 6 o 7 milj. back, medan övriga klarat sig med positiva siffror. (32 har inte svarat, slutliga siffror väntas under mars månad.)

Fortsatt kulturdebatt

Kulturdebatten går vidare. Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd i Stockholm, påpekar i SKL 2.3  att mycket ännu är ogjort på kultursidan. Portföljmodellen innebär i första hand en omorganisation av formerna för fördelning av statliga kulturmedel, inte en uppdatering av kulturpolitiken.

Modellen med genomförd utpytsning på landstingen enligt den senaste utredningen (SOU 2010:11) kräver en ny struktur och kan dessutom slå hårt mot storstädernas funktion som kulturcentra i regionen och försvåra satsningen på kvalitetsprodukter. Förslagen gäller endast fördelningssystemet, medan dagens mediala utveckling framför allt kräver nya lösningar.

Sjöstedt pekar på de digitala möjligheter som nu finns för Nationalscenerna att distribuera teater, film, opera, genom att utnyttja t.ex Folkets Hus och parkers nätverk. (Men man får inte glömma vikten av att det också ute i landet finns möjligheter till fysisk upplevelse av scenkonst, och att också amatörföreställningar kan leda vidare till kulturförståelse och kulturkonsumtion!).

Sjöstedt anser att man måste se över upphovsrätten  och Ipredlagen för en smidigare spridning av kulturprodukter, eftersom cd och dvd nu snabbt akterseglas i den mediala konkurrensen. (På denna punkt måste man notera kraftiga generationsskillnader: medan ungdomen självklart skaffar sin betalda musik via Spotify, har den äldsta generationen ännu inte helt anammat cd- och dvd-tekniken).  Hon pekar vidare på behovet av  förenklad sponsring genom skattelättnader, en förändring som hon tycker en moderatledd regering redan borde ha genomfört.

Vilken roll kommer kulturpolitiken att spela i  valet? Från rödgrönt håll görs en bred satsning på digitala medier i Obamas efterföljd. Kommer man också att vilja anpassa kulturfrågorna  till de digitala möjligheterna?