Grundskoleranking Flen

Föräldraalliansen Sverige har kommit med årets ranking. Glädjande nog har Flens kommun stigit i graderna med 40 platser, från nr 286 år 2008 till plats 240 bland Sveriges 290 kommuner. Förra året var ett bottenläge, åren därförinnan obetydligt bättre, plats 277 respektive 279. Flen ligger dock ännu bland de lägsta inom sin kommungrupp.

Föräldraalliansen Sveriges kommunala grundskoleindex är ett kvalitetsindex som utgår från ett föräldraperspektiv. Fyra kvalitetsområden beräknas, viktas och läggs samman till ett sammanlagt kvalitetsindex för grundskolan i respektive kommun. Kommunerna rangordnas sedan från 1 till 290. Grundskoleindexet beräknades första gången 2006. De kvalitetsområden som används är
- Måluppfyllelse
- Pedagogisk personal
- Övriga hälso- och studiefrämjande resurser
- Fritidshemmen

Förbättringen ligger främst i något ökad andel personal med pedagogisk högskoleutbildning. Enligt skolverkets kommundata för 2009 har dock Flen fortfarande låga värden på denna punkt. Samtidigt kan konstateras att Flen endast till hälften utnyttjat bidragsmöjligheterna i Lärarlyftet. I Sörmland är det bara Katrineholm som tagit ut mindre andel.  Mats Gerdau  (m) konstaterar i en debattartikel i Dagens Samhälle (29.10) att socialdemokratiskt styrda kommuner genomgående har ett lägre utnyttjande av bidragsmöjligheterna i Lärarlyftet....

Strandskyddslagen missbrukas

Debatt 

Kortsiktig kommunal politik offrar miljön, på grund av felriktad tjänstvillighet, eller kanske snarare i brist på långsiktig planering. Sommarställen i lyxklass ger inte kommunala skatteintäkter på sikt, men blockerar annan användning av mark och område. Kommunala politiker tycks dock vara fullt beredda att "sälja sin förstfödslorätt för en grynvälling".

Strandskydd

Bilden hämtad från SNF:s artikel om strandskydd.








Strandskyddet är en het fråga, av många kommuner betraktat som en obekväm hämsko på möjlighet till befolkningsökning. Den nya lagen medger dispenser i mycket större utsträckning än tidigare, trots att de instanser som skall granska rimligheten inte har fått de resurser som krävs för att ingripa. Kommunpolitiken är beklagligt kortsiktig. Man tror sig kunna motverka den oundvikliga urbaniseringen och utflyttning genom att offra en enstaka strandbit här eller där.

I många fall biter man sig i tummen, påkostade strandställen blir alltför ofta sommarställen för människor med adresser och skatteplikt utanför kommunen. På sikt är dispenserna förödande och förhindrar framtida ekonomiskt och angeläget utnyttjande av strandtillgångar. Blockering av en strand och tillstånd att anlägga brygga kan i ett känsligt område låsa kilometervis av naturtillgångar.

Avfolkningsområden med tillgång till vildmark och naturskönhet är allt mer beroende av turistnäringen. Ett skräckexempel på felaktig strandskyddspolitik är Flens kommuns hantering av strandskyddet kring Båven.

Markberedning

Om markberedning tycker jag inte. Skälen är flera.
Att börja med ser jag som arkeolog och kulturhistoriker markberedning som hot mot kulturarvet, mot de kulturhistoriska minnen som idag göms i skog. I de moränsluttningar där jordbruket en gång startade och som senare användes som betesmark ligger förhistoriska gravar och spåren av den äldre bygden. Här ligger dold information från stenålder, bronsålder och tidig järnålder. Just dessa marker har i stor utsträckning tagits i anspråk för intensivt modernt  skogsbruk.

Skogsbrukets hårdhänta metoder hotar nu att utplåna viktiga delar av vår äldsta historia. I skogsmark ligger stora delar av den äldsta bebyggelsen, som är sämre känd, ofta sämre inventerad och nu mycket dåligt skyddad. Här finns också de många torpen och spåren av äldre näringsliv, kolarkojor, kolbottnar och tjärdalar, ett område där många hembygdsföreningar kämpar för att rädda minnet av det förflutna.

Dagens bebyggelse ansluter däremot till den bygd som tog lermarkerna i besittning under yngre järnålder - vikingatid. Här ligger gravfälten synliga, är kända sedan länge och är därmed bättre skyddade.

Ett ytterligare skäl att misstro markberedningen är dess långsiktiga effekter på miljön genom snabbare utarmning av markens mineralämnen och dess negativa inverkan på markvegetation och därmed på fauna. Skogsstyrelsens pågående forskning kring behovet av askåterföring för återställande av mineralbalansen är en pekpinne i sammanhanget. Att återställa en gynnsam mineralbalans kan bli både besvärligt och kostsamt. Kommer de markägare som köpt skog som spekulation och inte bor inom området att bry sig?

Regionfrågan

Varför inte en region Västra Mälardalen?
Sörmland är sedan gammalt delat mellan öst och väst. De östra delarna har alltid varit mer vända mot Stockholm , de västra har i stället nära kontakt med inre mälardalen, med Västerås och Örebro. Detta gäller både arbetsmarknad och utbildning. En anslutning till Stockholmsregionen av Sörmland i sin helhet kan vara svår att genomföra med tanke på folkmängd och hanterlig regionstorlek. Västra Sörmland har dessutom sin arbetsmarknad förlagd till Katrineholm och Eskilstuna snarare än Stockholm.

Inlemmande i Stockholmsregionen kan betyda ytterligare marginalisering av västra Sörmland och förstärkning av den obönhörliga urbaniseringsprocessen. Vårt behov av kommunikationer innebär stora kostnader som förmodligen inte skulle prioriteras av en Stockholmsregion.
Östra Sörmland har ett bättre utgångsläge ur kommunikationssynpunkt och har redan i dag god anslutning till Stockholmsregionens arbetsmarknad.