Islamism, nazism, kommunism

Apropos  den sista "skandalen" angående privata  olämpliga åsikter.

Per Ahlmark gjorde  2005 (DNledare 21.7.2005, med anledning av tunnelbane-attentaten i London och mordet på Theo van Gogh.) en jämförelse mellan de stora negativa ideologierna.
......
"ISLAMISMEN ÄR en både utopisk och apokalyptisk ideologi. Den utlovar en värld styrd av Gud genom islam. Ska den uppnås måste kristna, judar och andra godta islam och ledas av den. Denna radikala tolkning av Koranen fick kraft under 1900-talet genom tänkare såsom Hasan al-Banna och Sayif Qutb.
Den leder ofrånkomligt till ett dödande så omfattande att metoderna börjar likna folkmord.
En av världens främsta forskare om Förintelsen och antisemitismen, professor Yehuda Bauer, har ofta varnat för islamisternas fanatism och slutmål.
De senare hundra åren har tre totalitära idésystem fötts och plågat världen: Sovjetkommunismen, nationalsocialismen och islamismen. Alla har strävat efter världsherravälde.
Bauer visar att de tre rörelserna utgår från att andra åsikter och åskådningar ska kvävas. De har alla försökt utrota politiken som sådan och staten såsom vi tidigare uppfattat den.
SVERIGE HAR kanske Europas mest försåtliga och omhuldade islamologer, alltså så kallade kännare av muslimska rörelser. I olika medier låtsas till exempel professor Jan Hjärpe analysera när han i stället ursäktar de mest extrema. I en understreckare i Svenska Dagbladet (15/7) når han slutsatsen: "behandla människor som terrorister och de blir det".
Kanske kan Hjärpe i dag förklara för oss på vilket sätt engelsmännen i förväg gjorde dem som sprängde tunnelbanan till "terrorister". Var det skolorna eller myndigheterna i Leeds som förvandlade dessa medborgare till massmördare? Eller hade de möjligen hjärntvättats och övertygats av groteska"religionsskolor" i Pakistan och deras anhängare?
Professor Hjärpes specialitet är att förneka totalitarismen. På hösten 1989 försvarade han i Stockholms tingsrätt intensivt den nazistiska radiostationen Radio Islam. Han vägrade se att Ahmed Ramis agitation upprepade Tredje rikets hat och slagord. Hjärpe ville frikänna Rami, som därefter dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp."
Ahlnark är dock angelägen om att vara rättvis och framhåller:
"De flesta som predikar i västliga moskéer har lyckligtvis en annan mening. De föredrar dialogen eller propagandan som medel att omvända människor."

Förbjud burka i offentlig miljö!

Burka är ett politiskt budskap. Burka symboliserar förtryck av kvinnan.  Islam kräver på sin höjd huvudduk. Saudiska pengar till moskebyggen och underhåll av imamer har medfört en sträng wahabitisk inriktning av svensk islam, ofta strängare än i de samhällen invandrarna har lämnat bakom sig på grund av förtryck. Burkan är ett uttryck för maktutövning över kvinnor och individer.

Att förbjuda burka innebär ett stöd för de många kvinnor som inte är vana från sina hemländer vid detta tvång, för dem som tvingas bära burka av "familjeskäl", för dem som tvingas av reaktionär religiös ledning.

Det finns dock en grupp kvinnor, i första hand kvinnliga konvertiter, som bär burkan som politisk programförklaring. Detta är knappast en förmildlrande omständighet! Politisk islamism bör bekämpas, som uttalad fiende till västerländsk kultur och etisk uppfattning.

De perioder då islam stått fär kulturella framsteg har det rört sig om en blandkultur där man låtit sig influeras av värdlandets högre kultur och av de skatter, tributer och slavsystem som underlättat framväxandet av en njutningslysten överklass men också av lärda män och reliösa personligheter. Med jämna mellanrum har man om och om igen återfallit i barbarisk rättrogenhet, med nedgång i kultur och sociala förhållanden..

Burka symboliserar andligt förtryck och bör därför inte accepteras .
(Förmodligen är burka också fysiskt ohälsosam i vårt solfattiga klimat.)
Liberaler som försvarar burka slösar krafter på ett ovärdigt ändamål

Liberal sekulärdemokrati contra politisk korrekthet

I måndagens (20.4) Eskiltunakuriren, fristående liberal, angriper Alex Voronov  folkpartisten Philip Wendahl, ordförande i organisationen Liberal Mångfald. Han karaktäriseras som "aningslös effektsökare, ideologisk analfabet eller möjligen genuint antiliberal". Skälet är de inopportuna synpunkter som Wendahl framfört kring islam i svensk politik, i debattinlägg 7 och 9.4 (SVT.Debatt).

Frågorna som sådana är mer än infekterade och har länge tillhört politikens tabubelagda ämnen; vem vill stämplas som "rasist"?.

Wendahl deklarerar 9.4: Mångetnicitet ersätter i min tanke mångkultur. På så sätt välkomnar vi människor oavsett ursprung men ställer tydliga krav på den som kommer ny att välja värderingarna från sitt nya land istället för från det land hon lämnat. Detta är vad jag försvarar: Vårt öppna, individualistiska och sekulärdemokratiska samhälle med bögar, brudar och frihet. Vad är det Alexander Bengtsson försvarar?

Frågor kring rasism och politisk korrekthet belyses  av etnologiprofessorn Karl Olof Arnstberg i "Typiskt svenskt" från 2005 och i boken om "Sverige och Invandringen" från 2008. Det liberala beslutet (Friggebo i tidigt 90.tal) om rätten att själv välja bostad (EBO) ledde till en snabbt ökande bostadssegrering och därifrån till "tribalisering" och uppkomsten av olika "motkulturer" . "Vi och dom"syndromet gäller numera också fientlighet mellan olika invandrargrupper, nu senast påtalade är de antijudiska angreppen  i Malmö och de antiislamska i Södertälje.

Arnstberg tar bl a upp Folkpartiets undersökning 2004 via SCB om "utanförskapets karta" som då omfattade områden med sysselsättning under 60 %, med mer än 30 % som lämnade grundskolan med otllräckliga betyg och mindre än 70 % röstade. 1990 fanns tre sådana områden, Rinkeby, Rosengård och Hammarkullen, 2002 hade de ökat till 139  År 1990 fanns 9 områden där mer än 50 %  i åldrarna 18-64 år var arbetslösa, 2002 hade siffran stigit till 91 orter. 

När man från rödgrönt håll talar om samhällets ökande klyftor måste man alltså minnas att just ökningen av andelen ekonomiskt och etniskt segregerade samhällen är en process som pågått länge och som eskalerat under socialdemokratiskt styre.  Att etniska minoriteter med utpräglad stamkultur söker sig samman är förståeligt men underlättar knappast integrationsprocessen. Bostadsmiljöernas tribalisering kan verka skrämmande, jag minns upplevelsen från 70-talets NewYork av den utsatthet man som främmande kände i Harlem, i judiska och kinesiska kvarter.

Den komplexa frågan kring islam och islamism får en ytterligare belysning i FN-rapporten  (10.3.2010) från Monitoring Group on Somalia, där man bl a tittar på islamismens stöd och rekrytering inom diasporan, Här får också Sverige en mindre smickrande uppmärksamhet. Värvning till klanmilis pågår i Sverige och ett par andra västländer, svenska myndigheter har angett ett 20-tal fall där ungdomar enrollerats till terroristgrupper, försvunnit och också bevisligen omkommit i strid