I måndagens (20.4) Eskiltunakuriren, fristående liberal, angriper Alex Voronov folkpartisten Philip Wendahl, ordförande i organisationen Liberal Mångfald. Han karaktäriseras som "aningslös effektsökare, ideologisk analfabet eller möjligen genuint antiliberal". Skälet är de inopportuna synpunkter som Wendahl framfört kring islam i svensk politik, i debattinlägg 7 och 9.4 (SVT.Debatt).
Frågorna som sådana är mer än infekterade och har länge tillhört politikens tabubelagda ämnen; vem vill stämplas som "rasist"?.
Wendahl deklarerar 9.4: Mångetnicitet ersätter i min tanke mångkultur. På så sätt välkomnar vi människor oavsett ursprung men ställer tydliga krav på den som kommer ny att välja värderingarna från sitt nya land istället för från det land hon lämnat. Detta är vad jag försvarar: Vårt öppna, individualistiska och sekulärdemokratiska samhälle med bögar, brudar och frihet. Vad är det Alexander Bengtsson försvarar?
Frågor kring rasism och politisk korrekthet belyses av etnologiprofessorn Karl Olof Arnstberg i "Typiskt svenskt" från 2005 och i boken om "Sverige och Invandringen" från 2008. Det liberala beslutet (Friggebo i tidigt 90.tal) om rätten att själv välja bostad (EBO) ledde till en snabbt ökande bostadssegrering och därifrån till "tribalisering" och uppkomsten av olika "motkulturer" . "Vi och dom"syndromet gäller numera också fientlighet mellan olika invandrargrupper, nu senast påtalade är de antijudiska angreppen i Malmö och de antiislamska i Södertälje.
Arnstberg tar bl a upp Folkpartiets undersökning 2004 via SCB om "utanförskapets karta" som då omfattade områden med sysselsättning under 60 %, med mer än 30 % som lämnade grundskolan med otllräckliga betyg och mindre än 70 % röstade. 1990 fanns tre sådana områden, Rinkeby, Rosengård och Hammarkullen, 2002 hade de ökat till 139 År 1990 fanns 9 områden där mer än 50 % i åldrarna 18-64 år var arbetslösa, 2002 hade siffran stigit till 91 orter.
När man från rödgrönt håll talar om samhällets ökande klyftor måste man alltså minnas att just ökningen av andelen ekonomiskt och etniskt segregerade samhällen är en process som pågått länge och som eskalerat under socialdemokratiskt styre. Att etniska minoriteter med utpräglad stamkultur söker sig samman är förståeligt men underlättar knappast integrationsprocessen. Bostadsmiljöernas tribalisering kan verka skrämmande, jag minns upplevelsen från 70-talets NewYork av den utsatthet man som främmande kände i Harlem, i judiska och kinesiska kvarter.
Den komplexa frågan kring islam och islamism får en ytterligare belysning i FN-rapporten (10.3.2010) från Monitoring Group on Somalia, där man bl a tittar på islamismens stöd och rekrytering inom diasporan, Här får också Sverige en mindre smickrande uppmärksamhet. Värvning till klanmilis pågår i Sverige och ett par andra västländer, svenska myndigheter har angett ett 20-tal fall där ungdomar enrollerats till terroristgrupper, försvunnit och också bevisligen omkommit i strid
3 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar