Folkpartiet och kulturen

 I  SvD kommenteras Som-institutet undersökning av partiernas förhållningssätt till olika typer av kultur/scenkonst. Man kan konstatera att Fp:s preferenser ligger närmare "finkulturen", medan S ligger mer för fars (politisk?)

Så styr partifärgen teatervalet
KARTLÄGGNING Socialdemokrater gillar fars, folk­partister opera och miljöpartister klassisk teater. Det visar en aktuell undersökning som kartlägger sambandet mellan partisympatier och teatervanor.
Undersökningen Scenkonstens publik är genomförd av Som-institutet vid Göteborgs universitet, på uppdrag av branschorganisationen Svensk scenkonst. Helena Faxgård är kommunikationschef på Svensk scenkonst.

Finns kulturarvet med i landstingets kulturportfölj?

Landstinget presenterar sina planeri KKuriren 25.12:
"Landstinget Sörmland har en mycket välskött kulturverksamhet inte minst tack vare en synnerligen kompetent tjänstemannakår. Vi står därför väl rustade för att ta oss an den stora utmaningen med en kulturportfölj. Barn- och ungdomsverksamheten inom Sörmlands Musik & Teater ses som ett föredöme för övriga Sverige. Musikalen "Showboat" som genomfördes förra året fick positiv uppmärksamhet både lokalt och nationellt. Länsbiblioteket stöttar och utvecklar de lokala biblioteken och verkar för läsande i alla åldrar. Sörmlands Museum uppmärksammas för den starka förankringen ute i länet bland annat genom "Historien i Sörmland" och på kort tid har Film i Sörmland byggt upp en verksamhet som visar framfötterna.

Samtidigt finns uppgifter som pockar på lösningar. En är det spännande arbetet med att landa omformningen av länsmuseets verksamhet i Nyköping. En annan är att lösa det stora behovet av repetitionslokaler för musik- och teaterverksamhet med dess bas i Eskilstuna. Även verksamheten på Nynäs behöver utvecklas vidare."

Brave New Year!

Så här på gränsen till det nya året är det tid för eftertanke och för drömmar. Drömmen om en fritt flödande  information och upplysning som bryter barriärer och fördomar, skapar en ny upplysningstid och motverkar fundamentalism i alla dess skepnader. Mobilbilderna från Teheran som  en brutal regim inte kan stoppa, sms och bloggar där åsikter bryts, möjligheterna för individen att komma till tals, i allt detta cybersurr krävs instrument för urval och bedömning, en roll som boken idag kan fylla med sin redovisning av källmaterial. Kommer e-boken att kunna fylla samma funktion? Bonniers presenterar ett koncept av e-boken och läsplattan som kommenteras på bloggen Kulturekonomi.

Inför det nya året har föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) publicerat årets folkbildare, Staffan Ulfstrand, professor em. i ekologisk zoologi med åtskilliga böcker bakom sig, nu sist Darwins idé: den bästa idé som någon någonsin haft och hur den fungerar idag.

Till Årets förvillare 2009 utsåg VoF läkaren Annika Dahlqvist, som på grund av det genomslag som pressen gett hennes skriverier kring kost och svininfluensa fått ett vetenskapligt ogrundat inflytande på folkopinionen. Det har franförts att priset kanske hellre borde ha gått till de journalister som stort slagit upp skräckrubiker kring både svininfluens och vaccinering.

En annan rörelse som kunde förtjäna "förvillarpriset" angriper systematiskt Darwin och evolutionsläran som man anser strider mot Bibelns skapelseberättelse. Stora delar av den amerikanska kristna västern förnekar evolutionsläran. Också i svenska kristna friskolor lär det förekomma att man undervisar i skapelseberättelse och evolutionsteori jämsides och "låter eleverna själva bedöma vad de skall tro på"... Föreningen Genesis  företräder med hemsida och tidskrift åsikter som balanserar mellan konceptet "intelligent design" och tron på bibelns skapelseberättelse. Var går skiljelinjen mellan omsorgen om den svenska skolans gemensamma kunskapsgrund och respekten för trosyttringar?

Jason Rosenhouse, kanadensisk matematikprofessor, har i en diskussion kring kyrkans fördömande av Galilei och  mot bakgrunden av amerikanska företeelser, formulerat problemet så här: The evolution/creation dispute is a fight between science and religion. It is also one front in a broader war between religious fundamentalism and secular society. Det svenska sekulära samhället har en hövlig inställning till religion och är naivt omedvetet om fundamentalism som politisk riskfaktor.

I sitt nyårsinlägg i Göteborgsposten 29.12 tar Johan Nordberg upp hur 60-talets krav på individuell frigörelse nu på 2000-talet fått de redskap som behövs för att utmana auktoriteter. Låt oss hoppas att dessa utmaningar också blir kunskapsunderbyggda och inte bottnar i känslomässigt tyckande öst ur grumliga källor.

Hertha Müller om totalitarism

I decembernumret av tidskriften Axess  (2009:9) redovisar Niels Barfoed ett resonemang kring den intervju han hade redan 2006 med Hertha Müller. Hon jämförde då. efter de beryktade Mohammed-karikatyrerna, islamismen med andra totalitära system, nazism och kommunism.
Nedan ett kort utdrag. Läs artikeln i sin helhet!

"Det behövs en uppdelning inom islam. Politik är politik, och tro är tro. Och dessa två måste skiljas åt. Det gäller i det stora som det lilla. I storpolitiken och i invandrargrupperna. Men det vi ser är stalinism i religiös förklädnad. Det är det ena. Den pragmatiska vägen är att inte lämna dissidenterna i sticket utan stödja demokraterna bland de invandrade muslimerna så mycket vi kan. Så mycket att det blir allt mindre riskabelt att ansluta sig till dem.”

(Om religiöst förtryck inom svensk-islamska grupper vittnar bl a Nalin Pekgul)

Om islam, tolerans och bildning

Att tala om "islam" som en enhetlig struktur är lika missvisande som att tala om "kristendom",  med månghundraårig splittring i sekter, trosförföljelser och intolerans. Motsättningar mellan shiiter och sunniter leder i Irak till förstöring av moskeer och självmordsattacker. Bland recenta bakgrundsfakta kan man peka på Saddam Husseins krossande av  de shiitiska träskaraberna i östra Irak. Motsättningar mellan länder med skilda trosriktningar bidrar starkt till det spända läget i Främre Asien.

Man måste skilja mellan religiös kultur, religiös tro och religiös politik. Den som förestår kulten/gudstjänsten har haft makt över makterna och därmed också politisk makt. Historiens religionsskiften har i allmänhet ingått i maktövertagande strategier, här i Norden vid övergången först från hedendomen, sedan till protestantismen. Religiös kultur skapar identitet. Religion har genom tiderna varit en statsgrundande faktor. Religiös sekterism blir däremot gärna revolutionär, tänk t ex på Pilgrimsfäderna!

Religionens trosinnehåll påverkas av individens bildningsnivå, sann bildning utesluter fundamentalism.  De islamska blandkulturer som uppstod för mer än tusen år sedan i Bagdad, Alexandria och Cordova präglades under århundraden av bildning och tolerans.

Skrämmande är den intolerans som bygger på bekväm okunnighet i kombination med bokstavlig tro på att vara "det av Gud utvalda folket". Doktrinen om utvaldhet förleder till nationalism, i värsta fall rashat.
Vägen till ödmjuk tolerans och samlevnad kan bara gå över bildning, utbildning, historisk kunskap om mänsklighetens historia, vetenskaplig bildning om jordklotets och livets historia.

Biblioteksseger

Stockholms Stadsbibliotek kommer troligen att bli byggnadsminnesmärke. Hotet från de vidlyftiga planerna på om- och tillbyggnad är därmed troligen undanröjt. Läs mer på SvD 23.11.
Behovet av ökat utrymme kvarstår dock, kanske kan det lösas med nytt huvudbibliotek,  vid Slussen, nära Odenplan eller annorstädes.

Kultur vs kulturarv

Kultur är ett synnerligen luddigt begrepp. Enligt SKL:s definition är kultur = konst. Detta är på tok för snävt. Begreppet bildning måste ändå vara omistligt för en liberal kultursyn!


Cultura = odling, d.v.s i det här fallet andlig odling. Kultur har också kommit att betyda sedvänjor inom en viss grupp, ett folk, en landsdel, en arbetsplats. En del av detta kan förvisso betecknas som kulturarv. Andra viktiga delar av kulturarvet (se Ditt tidigare resonemang) är dock spåren av människans verksamhet i landskapet Detta är en gemensam tillgång, oavsett millennier av migration och oavsett vilka som lever här idag.

Landskapets kulturarv har fått ett alltmer försämrat skydd. Riksantikvarieämbetet är kraftigt försvagat, länsstyrelserna har inte fått tillräckliga resurser, ansvaret har till stor del vältrats över på kommunerna som oftast bedriver en kortsiktig markpolitik.

Landskapet beskogas, skog köps som spekulationsobjekt, skogsbruket förstör ostraffat tidigare kulturmarker. Jfr mina synpunkter under "Markberedning".

Stöd därför folkbildning, museer och länsstyrelser och, inte minst, bättre lagskydd!

den 5 november 2009 14:51

Replik till  C Nylander, fp

Nalin Pekgul om religiös extremism

Nalin Pekgul    som aktiv socialdemokrat och troende muslim med kurdisk bakgrund ifrågasätter i onsdagens DN den religiösa extremism som förekommer. Hon tar som exempel upp ett fall från Rinkeby, där religöst grundat motstånd handgripligt stoppade en alkoholfri ungdomsfest. Det är viktigt att rättsövergrepp påtalas och förhindras; en öppen diskussion om dessa frågor är nödvändig.

Nalin Pekgul kan samtidigt konstatera att en sådan diskussion inleddes lokalt i våras. "Ett nytt forum för debatt uppstod trots allt våren 2009 när föreningen Tensta Träff inledde en samtalsserie om förutsättningarna för en europeisk islam. Gensvaret blev starkt. Det var uppenbart att det fanns ett stort behov av att prata om dessa frågor. Forskare, journalister och författare medverkade som inledare."

Rädslan att framstå som islamofob gör att samhället idag alltför gärna  blundar för fundalism och förtryck inom en folkgrupp. Sverige som rättsstat måste ställa upp för att försvara även mot fundamentalistiskt grundat förtryck. Debatt och dialog kring dessa frågor är nödvändiga i ett mångkulturellt samhälle som ändå måste hållas samman av en gemensam lagstiftning och rättsuppfattning.

kultur vs bildning

I sitt inlägg i Göteborgsposten häromsistens för Jasenko Selimovic kulturarbetarens talan snarare än kulturkonsumentens. Han kräver professionalism och finner dagens kulturbegrepp för "brett". För många betyder emellertid kultur snarare andlig odling än utövande konst vilket förutsätter en motsvarande bildning hos konsumenten.

Amatörismen är en nog så viktig väg mot bildning och ett led i arbetet med att skapa kulturkonsumenter. Skolans kulturverksamhet måste därför stödjas, även om den endast undantagsvis skulle leda till professionalism. Dagens viktigaste kulturkonsumenter är å ena sidan skolans elever, å den andra de facto pensionärerna, troligen fler äldre fruntimmer än arga unga män. På sitt sätt lika viktigt är bildningsförbundens arbete, oavsett om det gäller knyppling, matlagning, språkkurser eller konstcirklar.

Kultur ter sig naturligtvis annorlunda ute i landet än den gör för en kulturarbetare i storstad, där själva folkmängden skymmer sikten förbi den valda kretsen. Men också i storstaden är det ändå i stor utsträckning ideella krafter som håller kulturen under armarna, pensionärsföreningar, hembygdsföreningar, föreläsningsföreningar, kyrkokörer, folkdansgillen och bildningsförbund.

Selimovics krav på kvalitet måste i varje fall helhjärtat stödjas, t ex nationella scener med anställningstrygghet som tar vara på begåvningarna och fungerar som miljöer för individuell utveckling, parat med anslag som möjliggör  föreställningar utanför hemmascenen. Kulturkvalitet är f.ö. en huvudlinje i Ulf Lindes minnen "Från kart till fallfrukt".   I gamla Konstfack fanns devisen "Konst är att kunna". En ryckig kulturpolitik främjar snarare idolhysteri och stjärnskott än ett livslångt lärande.