Demokrati och välfärd

SD har en poäng när de framhåller sig själva som det enda avvikande partiet. Huvuddelen av befolkningen har i själva verket mycket likartade åsikter. Man vill ha en rättvis och jämlik värld där ingen far riktigt illa och  man kan tänka sig att i någon mån dra ner på sin egen standard för att uppnå detta.

De glidningar som skett från det "folkhemska" har i huvudsak ägt rum under socialdemokratiskt styre. Man kan bara peka på vad som i allmän kapitalistisk yra skett med våra paradinstitutioner, post, el, tele och järnväg. Järnvägarna förstatligades på 60-talet, sedan lades alla olönsamma? banor ned. Med dem försvann mängder av småföretag och industrier. Järnvägspolitiken har lämnat många orter åt sitt öde, de var en gång viktiga knutpunkter och måste nu se snabbtågen rusa förbi.

Politiker drömmer om höghastighetståg mellan storstäder, rikspolitiken påskyndar urbaniseringsprocessen och glesbygden breder ut sig. Om glesbygd  karaktäriseras av bristande service kan man säga att den t.o.m nafsar storstaden i hälarna, även förorter kan idag ha ett betydligt försämrat serviceutbud.  I viss mån kan detta bero på den förslumning, där alltfler områden drabbas av arbetslöshet och utanförskap.

Den aggressiva politik som nu bedrivs, där oppositionen överbjuder sig själv i populistiska erbjudanden om snabba förändringar, står i bjärt kontrast till den mer eftertänksamma och mindre glamorösa antidepressionspolitik som förts de senaste åren.

En svag socialdemokrati, såväl ideologiskt som personellt, riskerar att övermannas av mer extrema vänsterkrafter och miljöfundamentalister. En sakta förändring mot ett mer hållbart samhälle baserad på allmän konsensus skulle på sikt bättre gynna fortsatt välfärd.

Om ensamkommande flyktingbarn

Problemen kring "ensamkommande flyktingbarn" har många aspekter. Gruppen har snabbt ökat från något hundratal per år till dagens mellan 2 och 3000. Det är problem med deras identitet, deras asylskäl och deras ålder. Detta sista är ett välkänt problem för migrationshandläggare. Huvuddelen av de ankommande är/säger sig vara i de "övre tonåren" och utan familj. Fall med skäggiga ynglingar och rykten om egna familjer i hemlandet har förlett en känd barnboksförfattare till slarviga skämt på en allvarligt sinnad site. Detta fann Expressens kulturskribent upprörande och materialet har därför tagits bort.

Expressens rubrik: "Gunilla Brodrej granskar Anders Jacobssons blogg, där han profilerar sig som främlingsfientlig opinionsbildare".

Ur Brodrejs artikel:
Med en hjärtlös retorik skämtar han nu om de ensamkommande flyktingbarnen (16/4). Han har upptäckt att de ser gamla ut och exemplifierar detta med ett bildkollage och ironiska bildtexter.

”De små stackarna har som ett mirakel lyckats hitta hit till oss i Sverige. Små nuttisarna. Jag tycker verkligen vi måste hjälpa alla dessa små. Ty, de är icke endast ensamma små barn utan föräldrar. Nästan samtliga av dem lider också av en FRUKTANSVÄRD sjukdom – Hutchinson-Gilfords syndrom – som gör att man åldras i förtid.”
Någon enstaka kritisk bloggläsare anmärker i kommentarsfältet att man är barn tills man är myndig. En annan påpekar att flyktingar är flyktingar oavsett om de är barn eller ungdomar. Detta bemöter Jacobsson med att det är typiskt att man får rasiststämpel så fort man ”ifrågasätter den blinda massinvandringen”.
Det är så man vill gråta. Man vill gråta i armarna på Astrid Lindgren som under andra världskriget tog ställning mot nazismen och i boken Kati i Amerika beskrev rasmotsättningarna i USA
 
Expressens uppdatering: I dag på förmiddagen (23.4) togs Anders Jacobssons blogg bort från sajten Allt om barn.
 
Kommentar:
Den anstötliga bloggens innehåll och borttagande har noterats i kuriosanotiser här och var. Självfallet kan man ta avstånd från den satiriska ton som användes för en företeelse med stor bakomliggande problematik. Att raderna bygger på ett visst verklighetsunderlag har dock framgått underhand. Vad som särskilt borde uppröra i sammanhanget är det jättelika geschäft som flyktinghanteringen innebär för smugglare med inriktning på Sverige.

Frågor som man kanske borde ha ställt:
Var går gränsen för vad man får säga i en offentligt tillgänglig blogg?
Vem bestämmer det?
Är det tonläget eller åsikten som avgör?
Har det betydelse om åsikten är sakligt grundad?
Finns det ämnesområden som inte får diskuteras?

Som bakgrund återger jag delar av en intervju med Merit Wager i Hufvudstadsbladet, Helsingfors (Wager har varit flyktingombudsman och också fungerat som rådgivare i asylärenden  Hon har just utkommit med en gymnasiehandledning om Migration på uppdrag av Svenskt näringsliv. Hennes blogg är välbesökt och används också av anonyma tjänstemän på Migrationsverket.)

 "Ankarbarn" kommer i ett "exploderande antal", "mest ensamma pojkar i övre tonåren. Ofta finns en familj i bakgrunden", som kan ha "satsat 15.000 Euro eller mer för att få sonen till Sverige". "Få har egna asylskäl", ofta har de stereotypa historier (inlärda?)
(Eftersom de registreras som ensamstående kan därmed eventuella kvarvarande familjer inte åberopa anhörigklausulen. Idag sker de facto huvudparten av invandringen som anhöriginvandring, se Migrationsverkets statistik)
Wager tillägger: "Sverige planerar att i likhet med Norge starta barnhem i Irak och Afghanistan för att kunna skicka tillbaka pojkarna."
I tidningsintervjun säger hon till sina finska läsare: "En berättigad fråga är. Hur mycket kan 3,5 miljoner arbetande människor i Sverige bekosta? Det här får man inte prata om i Sverige, men jag tycker att man måste göra det..."

Ytterligare belysning av problematiken gjordes i P1 i morse (27.4)  om illegala invandrare i Grekland. Där samlas unga män från Afghanistan och Somalia, utsända av sina familjer. I vissa fall har de varit i Skandinavien men skickats tillbaka till sitt första Eu-land, för asylutredning enligt Dublinavtalet. Deras asylskäl är oklara och framtiden osäker ...

Hanne Kjöller tar upp problematiken i ett inlägg i DN 18.4, Ett konkret exempel på  kommunal hantering av en sådan grupp framgår av hemsidan i Flens kommun, som tagit emot en grupp om 10 ungdomar aom nu väntar på asylbesked.

MP mot globalisering?

Det hävdar handelsminister Eva Björling i artikel på Aftonbladet Debatt 23.4 Hon påpekar att effekterna i det globaliserade samhället slår långt och i hög grad också drabbar tredje världen. Fungerande transporter mellan produktion och konsumtion är en förutsättning för global samverkan. Att sockerärter från Kenya inte når oss kan  betyda ekonomisk katastrof för enskilda odlare.

Vår dröm om återgång till självhushållet är tilltalande, men en dröm. Vi är alla präglade av en gammal-luthersk skuldkänsla, vi har det för bra medan stora delar av världen svälter.

Rörelser växer upp, mot tillväxt och för närproducerat, för odling i stadsmiljö, för sopsortering och vindkraftverk. Vi måste ha mer skog för att producera biobränsle, men vi kan inte offra åkermark när världen behöver mer mat...

Miljöpartiet fiskar i våra samvetens grumliga vatten, på bekostnad av nationell, eruopeisk och global översikt..

Liberal sekulärdemokrati contra politisk korrekthet

I måndagens (20.4) Eskiltunakuriren, fristående liberal, angriper Alex Voronov  folkpartisten Philip Wendahl, ordförande i organisationen Liberal Mångfald. Han karaktäriseras som "aningslös effektsökare, ideologisk analfabet eller möjligen genuint antiliberal". Skälet är de inopportuna synpunkter som Wendahl framfört kring islam i svensk politik, i debattinlägg 7 och 9.4 (SVT.Debatt).

Frågorna som sådana är mer än infekterade och har länge tillhört politikens tabubelagda ämnen; vem vill stämplas som "rasist"?.

Wendahl deklarerar 9.4: Mångetnicitet ersätter i min tanke mångkultur. På så sätt välkomnar vi människor oavsett ursprung men ställer tydliga krav på den som kommer ny att välja värderingarna från sitt nya land istället för från det land hon lämnat. Detta är vad jag försvarar: Vårt öppna, individualistiska och sekulärdemokratiska samhälle med bögar, brudar och frihet. Vad är det Alexander Bengtsson försvarar?

Frågor kring rasism och politisk korrekthet belyses  av etnologiprofessorn Karl Olof Arnstberg i "Typiskt svenskt" från 2005 och i boken om "Sverige och Invandringen" från 2008. Det liberala beslutet (Friggebo i tidigt 90.tal) om rätten att själv välja bostad (EBO) ledde till en snabbt ökande bostadssegrering och därifrån till "tribalisering" och uppkomsten av olika "motkulturer" . "Vi och dom"syndromet gäller numera också fientlighet mellan olika invandrargrupper, nu senast påtalade är de antijudiska angreppen  i Malmö och de antiislamska i Södertälje.

Arnstberg tar bl a upp Folkpartiets undersökning 2004 via SCB om "utanförskapets karta" som då omfattade områden med sysselsättning under 60 %, med mer än 30 % som lämnade grundskolan med otllräckliga betyg och mindre än 70 % röstade. 1990 fanns tre sådana områden, Rinkeby, Rosengård och Hammarkullen, 2002 hade de ökat till 139  År 1990 fanns 9 områden där mer än 50 %  i åldrarna 18-64 år var arbetslösa, 2002 hade siffran stigit till 91 orter. 

När man från rödgrönt håll talar om samhällets ökande klyftor måste man alltså minnas att just ökningen av andelen ekonomiskt och etniskt segregerade samhällen är en process som pågått länge och som eskalerat under socialdemokratiskt styre.  Att etniska minoriteter med utpräglad stamkultur söker sig samman är förståeligt men underlättar knappast integrationsprocessen. Bostadsmiljöernas tribalisering kan verka skrämmande, jag minns upplevelsen från 70-talets NewYork av den utsatthet man som främmande kände i Harlem, i judiska och kinesiska kvarter.

Den komplexa frågan kring islam och islamism får en ytterligare belysning i FN-rapporten  (10.3.2010) från Monitoring Group on Somalia, där man bl a tittar på islamismens stöd och rekrytering inom diasporan, Här får också Sverige en mindre smickrande uppmärksamhet. Värvning till klanmilis pågår i Sverige och ett par andra västländer, svenska myndigheter har angett ett 20-tal fall där ungdomar enrollerats till terroristgrupper, försvunnit och också bevisligen omkommit i strid

Beskattning av etanol?

Enligt Lantbrukets Affärstidning ATL, kommer Riksrevisionen att granska om skattebefrielsen av etanol och biodiesel är ändamålsenlig med hänsyn till riksdagens klimatmål.

"Riksrevisionen motiverar sin granskning med att kostnaderna för subventionen är väldigt hög i en internationell jämförelse. Samt att effekten på teknikutvecklingen inte är helt klarlagd.
De inriktar undersökningen på skattebefrielsens utformning, kostnadsutveckling och samverkan med andra styrmedel för att uppfylla klimatmålen. Det väntas vara klart i februari 2011."

Diskussionen kring särskilt etanolen har ju varit livlig. Stora satsningar har gjorts inom och utom landet. Allt oftare har man på senare tid påpekat miljökonsekvenser i form av skogsskövling och minskade arealer för matproduktion. En objektiv granskning verkar därför befogad.

Infrastruktursatsning - Sydostlänken

Beslut har tagits i riksdagen om satsning på Sydostlänken och E22, som ansluter till EU-projektet Motorways of the Sea Klaipeda - Karlshamn och sägs förvandla sydostsverige till en "framsida". Pådrivande har varit bl a Ikea och Volvo, även Kina har anmält intresse för transporter över denna led enl. transportförbundets artikel .

"Inviter har kommit till Karlshamn från bland annat Kina, som nu tittar på landtransportvägen till Östersjöländerna. Och där har Karlshamn en bra position. Genom Sydostlänken öppnas bl a en effektiv transportförbindelse för Mälardalen och hela Mellansverige.

SYDOSTLÄNKEN innebär att det skapas en järnvägsförbindelse från Södra Stambanan vid Älmhult till Blekinge Kustbana och Karlshamns Hamn. Därmed öppnas helt nya transportmöjligheter både för företagen i regionen och för transporter i Östersjöområdet."

Man kan med en suck konstatera att "infrastruktursatsningar" i dagens språkbruk betyder nationell infrastruktur, inte lokal och knappast ens regional...

Jordbrukets ekologiska mål uppnås inte

I ATL 15.4 ger Anna Rosenberg en sammanfattning av läget. Hon har intervjuat representanter för  Jordbruksverket, Krav och Ekologiska jordbrukarna.
Regeringen lyckas inte uppfylla målet att 20 procent av jordbruksmarken ska vara certifierat ekologisk i år.
Nu, i början av 2010, är endast omkring 10 procent av landets jordbruksmark ekologiskt certifierad. Vid årets slut skulle 20 procent vara det, enligt ett fem år gammalt politiskt beslut. Det kommer inte att lyckas.

Ekologiska lantbrukarna: Peter Einarsson
Regeringen sände fel signaler när ersättningen till vall togs bort. Regeringens misslyckande beror på dålig politik och krympande stöd. Det första regeringen gjorde var att osthyvla i ersättningarna till ekologiskt jordbruk och plocka bort den helt till vallen. Det gav en negativ psykologisk signal som uppfattades av både rådgivare och bönder. Antingen var målet orealistiskt högt ställt, eller så har regeringen lagt för lite resurser på att uppnå det - förklaringarna skiftar beroende på vem man frågar..

Regeringen är i grund och botten ointresserad av ekologisk produktion, och lutar sig för tungt på marknadskrafterna. Det fanns för få morötter i systemet, och man tappade både bönder och mark som aldrig blev certifierade.Marknaden växer i en takt som inte motsvaras av ökad svensk produktion. I stället tar importen allt större andelar

Jordbruksverket: Anne-Marie Dock Gustavsson
Regeringen är väl medveten om att den misslyckas med att nå målet. Håller man samma takt på omställningen som mellan 2008 och 2009 kan vi nå målet tidigast år 2013. I år återinförs ersättningen för certifierad vall i landsbygdsprogrammet, samtidigt som ersättningen höjs för ekologisk spannmål. Det kommer att ge effekt.- Vi kommer att se en push-effekt i år, och kanske nå upp i 15 procent I landsbygdsprogrammet har man skjutit upp förverkligandet till 2013.
Marknaden styr hårt när det gäller mjölk. Ekologisk produktion ger ett tillräckligt stort merpris för att man ska få till stånd en omställning. Miljö­ersättningen betyder mer för växtodlingen och nötköttsproduktionen.

Krav: Lars Nellmer
Att ha ett politiskt mål på 20 procent ekologisk jordbruksmark har varit viktigt i sig. Det har gett en positiv effekt. Trenden är tydlig, vi har en hög omställningstakt,Det viktigaste politiska redskapet för att uppmuntra ekologisk produktion finns i landsbygdsprogrammet. Tanken med att slopa miljöersättningen för extensiv vall 2007 var att enbart premiera produktion som kommer att nå en mathylla i affären.

Kommentar:
Svenska Naturskyddsföreningen har i sin vitbok i vår under rubriken Jordbruk pekat på ett bortfall av anslag relaterade till ekologisk produktion, i samband med förändringar i Landsbygdsprogrammet.
Ett antal förändringar och omstuvningar gör det svårt att följa den ekonomiska omfördelningen.

Marknadens efterfrågan av ekologiska produkter har drabbats hårt av besparingar i de kommunala upphanlingarna till skolor och äldrevård., där uppsatta mål inte har kunna genomföras. Särskilt gäller detta små kommuner i glesbygd.

Nya socialdemokratiska mål?

Mona Sahlin har i veckan (DN Debatt, 13.4) skrivit om socialdemokratins nya mål.
Fler jobb, mer utbildning, mindre barnfattigdom och minskat socialberoende.

Fler jobb är en aktningsvärd målsättning men hur man når det framgår inte..
Mer utbildning; Fler högskoleutbildade i stället för satsningar på yrkesutbildningar som kan ge jobb.
Minskad barnfattigdom: Ökade bidrag skall minska antalet bidragsberoende...
Minskat socialbidragsberoende: Därför inga skattesänkningar, för att staten skall ha råd med alla olika bidrag..

"De nya målen" känns alltför välbekanta: Höjda skatter för att kunna höja bidragen. Trenden under socialdemokratiskt styre 2002-2006 som gick mot minskande arbetstillfällen bröts med alliansens nya jobbpolitik. Efter den globala nedgången och den ekonomiska krisen är antalet arbetstillfällen nu på väg upp igen. Nog vore det bra tröstlöst om allt återgick till det gamla...

Somalier integreras i Västerås?

Roger Haddad, folkpartistiskt kommunalråd i Västerås, intervjuades i går i P4 om satsningen på olika minoritetsgrupper, för ökad förståelse och underlättande av integration. År 2009 såg man över frågorna kring romernas situation, där man kunde konstatera ett oväntat stort utanförskap. Nu tar man upp frågan om de somaliska grupperna. Västerås har fn ca 800 invånare som kommer från det krigshärjade Somalia. Många både vuxna och barn saknar tidigare skolgång och ställer därmed krav på särskilda kommunala insatser. Roger Haddad påpekar att just somaliska grupper  förmodligen kommer att öka de närmaste åren, och det är därför viktigt att skapa möjligheter till vidareutbildning och arbete.

Somalia tillhör de områden som har en utpräglad "stamkultur" där grupptillhörigheten är särskilt viktig, vilket i sin tur kan försena integrationen...Västerås-utredningen bör kunna ge underlag för integrationsplaneringen också i Sörmland, där framför allt Eskilstuna och Flen har ökande somalisk invandring. Enligt Migrationsverket var det under 2009  främst irakier och somalier som togs emot i komunerna enligt ersättningsförordningen

Finanspolitisk kritik?

De hätska rödgröna påhoppen på alliansregeringens ekonomiska politik innebär ett bollande med siffror som blir ganska meningslösa i medborgarnas öron. Det finns emellertid viss anledning att lyssna på den milda kritik som framförs av det av alliansregeringen tillsatta Finanspolitiska Rådet. Här nedan Rådets sammanfattning av sina synpunkter på budgetpropositionen för 2010 (mina kursiveringar):

• Finanspolitiska rådets bedömning är att storleksordningen på de ytterligare finanspolitiska stimulanser som aviseras i Budget-propositionen för 2010 är rimlig.

• Däremot innebär den stora andelen ofinansierade, permanenta reformer ett risktagande.

• Ett fjärde steg i jobbskatteavdraget kan antas ge positiva sysselsättningseffekter på sikt.
Men regeringens pedagogik i fråga om jobbskatteavdraget lämnar mycket övrigt att önska.

• Vi är kritiska mot att regeringen kringgår intentionerna bakom utgiftstaket genom att ännu en gång hänföra utgifter som avser 2010 till 2009. Detta urholkar trovärdigheten för utgiftstaket.

• Vi välkomnar den aviserade utredningen om en kommun-stabiliseringsfond. En utjämning av kommunernas inkomster över konjunkturcykeln är viktig för att de automatiska stabilisatorerna i finanspolitiken ska fungera på ett lämpligt sätt.

• Det behov av att klargöra överskottsmålets innebörd som vi pekat på i tidigare rapporter kvarstår.

• Budgetpropositionens presentation av vissa reformer som ”strukturellt riktiga” är missvisande. I stället bör eventuella målkonflikter mellan sysselsättnings- och fördelningspolitiska mål klart redovisas som sådana.

• Den kritik vi tidigare riktat mot de ekonomiska propositionernas redovisning av de arbetsmarknadspolitiska programmen, den offentliga sektorns totala förmögenhetsställning, den offentliga sektorns kapitalstock och investeringar samt statens garantiåtaganden kvarstår. Dessa brister borde vara lätta att rätta till och vi är förvånade över att så inte skett.

Min kommentar:
Som enkel arbetare i den kommunala vingården vill man särskilt understryka alliansregeringens pedagogiska tillkortakommanden. Där socialdemokratin har en arsenal av känslomässig och ofta ovederhäftig detaljkritik svarar man på allianshåll med övergripande generaliseringar. Att inte tillgripa en demagogisk verktygslåda skapar vissserligen respekt och förtroende hos politiskt insatta, men påverkar kanske inte allmänna opinionen?

Folkpartiet och miljön

Den ensidiga kärnkraftslinjen har skadat Folkpartiets miljöimage
Skrivet av Anita Brodén, 15 mars, 2010 - för Gröna Liberaler

Det framgår med all önskvärd tydlighet i en mätning om miljötrovärdighet till olika partier, där Fp misslyckats totalt med att visa vad vi står för på miljö/naturområdet.
Det återstår därför ett tufft arbete för alla oss som envetet arbetat för att lyfta fram den genomtänkta och gedigna miljöpolitik som Folkpartiet faktiskt har.
Att vi både tagit initiativ till Svenska Naturskyddsföreningen, till de första nationalparkerna och var de som kämpade hårt för att bevara de orörda älvarna hör till historien.
Det vi nu arbetar för måste komma fram i ljuset bättre.
I Västerås samlades många engagerade miljöpolitiker från landet.I samband med miljö/klimatseminariet diskuterades i grupper, där frågan om Folkpartiets svaga miljöförtroende diskuterades, men framförallt hur vi skall nå ut med vår miljöpolitik- och ytterligare vässa den.
Det rådde optimism, men också otålighet att snabbt nog få ut ett miljöbudskap till väljarna.
Det är viktigt att betona de tre energiben folkpartiet står bakom, samt att kärnkraften de facto sparar rejält med CO2-utsläpp. Den är dock på INTET SÄTT hela lösningen.


Folkpartiet vill bland annat satsa rejält på:
1. förnybar energi
2. energieffektivisering
3. fler och mer tillgängliga naturskyddsområden
4. öka stödet till biologisk mångfald
5. skydda den svårföryngrade, fjällnära skogen
4. göra Arktis till ett marint reservat
5. stoppa utkast av fisk
6. öka skydd av Östersjön, Västerhavet och de stora sjöarna
7. ta vara på frilufts och miljörörelsernas stora kunskap och engagemang
8. stoppa utarmningen av arter
9. satsa stort på internationellt samarbete, och inom EU
10. följa upp och vidta ytterligare åtgärder för att stoppa illegal avverkning av regnskog.

Överbefolkning största miljöproblemet!

Antalet människor måste minskas säger Gregor Kratz i sista numret av tidningen Nu. Den finns tyvärr inte på  nätet men kan läsas här nedan. Ämnet har också  berörts tidigare (21.09.09 av Percy Nessling, då med förhoppningar inför klimatmötet i Köpenhamn.
Citat:
Vid en konferens i Helsingborg före millennieskiftet var Carl Henrik Robert – mannen med ”Det naturliga steget” – huvudtalare. Han tog upp ett känsligt men viktigt ämne. Det största problemet för miljön på vårt planet är nämligen människorna själva. För femtio år sedan var vi ca fyra miljarder människor på vår jord. Nu är vi över 6 000 miljoner och vi blir bara fler och fler. Mest ökar vi i Asien, Afrika och Sydamerika.

Alla vill ha vatten att dricka, mat att äta och så vidare. Ju fler vi blir ju hårdare missbrukar vi planetens resurser. Dessutom andas vi ju alla ut koldioxid. Befolkningsexplosionen måste bromsas!
Ett problem är då att vissa religioner motarbetar alla typer av barnbegränsning och aborter. För några hundra år sedan var detta kanske rätt då barnadödligheten var hög, men på 2000-talet? Nu är kunskaperna och hygienen bättre. Då finns det all anledning att börja tala om detta viktiga ämne.


I höst är ju Sverige ordförandeland inom EU. Det ska bli en stor och viktig klimatkonferens i Köpenhamn. Vore det då inte rimligt att försöka få till ett ekumeniskt möte där kyrkliga företrädare för alla trosinriktningar gemensamt fick kunskaper om miljöproblemen och möjlighet att diskutera hur de kan medverka till en bättre värld i framtiden? Varför utnyttjar inte regeringen den möjligheten?"
Percy Nessling (Fp) Region Skåne


Antalet människor måste minska
Gregor  Kratz i Nu (14.2010)
1989 tillsatte FN en panel för att studera den sedan länge observerade klimatförändringen och för att kartlägga dess konsekvenser. Trots att panelen (The International Panel on Climat Change) lämnade en mycket alarmerande rapport om växthuseffektens konsekvenser tog det 17 år innan Al Gore med sin Oskarsbelönade film "En obehaglig sanning" lyckades väcka all jordens folk och även världens ledande politiker ur deras törnrosasömn.
1992 publicerade Al Gore sin bok "Earth in the Balance" (på svenska "Uppdrag jorden – Miljö och människans möjligheter). Med facit i hand är det märkligt att Gore inte fick gehör för sina varningar om de hot vi skapar för framtida generationer. Han tog redan då upp klimatfrågan fast bara i ett kort kapitel.

Jag ombads att recensera boken i Läkartidningen och framhöll framför allt hans varning för skadorna av ozonskiktet samt vårt bristfälliga sätt att hantera sopor. Jag framhöll i min recension att Al Gore ansåg att befolkningsexplosionen var det största hotet för mänskligheten. I detta sammanhang krävde han, vicepresident i ett land där läkare som utfört lagliga aborter hade mördats på öppen gata, kvinnors rätt att avbryta en icke önskad graviditet.

Påverkad av hans bok skrev jag i NU 1994 om behovet av en global överlevnadsstrategi. Jag hyste en helt berättigad pessimism då man redan på förhand hade fått information om att de under påven lydande katolska länder skulle aliera sig med andra konservativa element till exempel i vissa muslimska länder då det gällde att sexualupplysning, preventivmedel och abort.

Konferensens slutagenda var trots allt positiv så till vida att befolkningsökningen kunde bromsas genom att minska barndödligheten, bekämpa fattigdomen och höja kvinnors status och utbildning. Tyvärr hindras fortfarande i många länder flickor från att skaffa sig den mest elementära skolkunskapen.

2007 kom Al Gore med en reviderad upplaga av "Earth in the Balance". Kapitlet om sophantering är oförändrat. Här borde han ha nämnt den kontinentalstora submarina ön av sopor som flyter omkring i Stilla havet och de två lika stora sopöarna i Atlanten. Vågrörelsen i dessa sopöar maler sönder plastavfallet till millimeterstora fragment. Havens krill förväxlar dessa plastfragment med sin normala föda. Rovfiskar åter deras plastfyllda kroppar. Plasten följer med i hela den långa näringskedjan till vårt middagsbord. Senaste tidens forskning har även visat att dessa plastfragment kan innehålla för människan giftiga ämnen.

Befolkningsexplosionen
Då det gäller befolkningsexplosionen nämner Gore Malthus klassiska skrift "An Essay on thje Principle of Population". Thomas Malthus, professor i historia och politisk ekonomi vid College of East India Company i Hertfortshire framhöll i sin skrift att befolkningen i alla länder han hade studerat växte snabbare än tillgången på livsmedel. Vi bör betänka att när Malthus skrift kom ut 1789 uppgick jordens befolkning till omkring en miljard människor. Nu bara dryga 200 år senare är vi på väg mot sjumiljarder. På Malthus tid var den genomsnittliga livslängden knappa 40 år.

Dagens nyfödda kommer om de växer upp med den standard som finns i västvärlden kunna se fram mot sin 80-årsdag. Den ökade andelen äldre kommer att kräva allt större insatser. Samtidigt krymper i proportion till antalet äldre antalet arbetsföra yngre personer. Denna fråga saknar jag i den nya upplagan i av "Earth in the Balance". Framför allt borde dock Al
Gore ha tagit upp att vår jord enligt alla tillförlitliga beräkningar inte kan erbjuda acceptabla livsvillkor för mer än en miljard människor.
Det vilar ett tungt ansvar på oss att denna miljard människor framöver har tillgång till rent vatten och mat för dagen, att deras bostäder är anpassade för både varma sommardagar och iskalla vinternätter. Framtidens generationer måste ha tillgång till fiskrika rena hav och orörd natur med plats för de olika ländernas naturliga fauna och flora. Om vi idag fortsätter vår rovdrift av jordens begränsade resurser av olja, naturgas, uran, kol, järn, koppar och alla andra viktiga metaller kommer kommande generationer djupt utarmade och besvikna att kunna titta ned i tomma gruvschakt eller ute i haven besöka övergivna plattformar.

Största hotet
Redan i den första upplagan av "Earth in the Balance" påtalar Al Gore att befolkningsexplosionen är det största hotet för mänsklighetens framtid.
Tillgång till säkra billiga och lättillgängliga preventivmedel i alla världens länder måste bli en mänsklig rättighet. Gore nämner i den nya upplagan den bisarra situationen i Ryssland där preventivmedel är så dyra att många inte har råd att skaffa dem. Men abort utförs utan kostnad för kvinnan på statens sjukhus. Antalet aborter är dubbelt så högt som antalet nyfödda.
Miljontals människor på vår jord vill ha preventivmedel men av religiösa eller ekonomiska skäl finns inga sådana tillgängliga och i Saudi Arabien är de förbjudna enligt lag.

FN borde snarast tillsätta en panel, motsvarande den som utredde klimatfrågan, med uppdrag att finna vägar som kan accepteras av jordens alla länder, kulturer och religioner för att minska antalet människor från nuvarande sju miljarder till framtidens en miljard. Det är bråttom.

Gregor Katz

Miljonförluster för RAÄ - arkeologi får inte kosta

Riksantikvarieämbetets miljonförluster leder till uppsägningar av sgs 1/3 av UV-personalen, enligt SvD 7.4
Citat:
Riksantikvarieämbetet klarar inte konkurrensen trots rationaliseringar
Arkeologin inom Riksantikvarieämbetet gör ett rekordstort underskott på 37,4 miljoner för 2009. Det är fjärde förluståret i rad och kulturdepartementet ser nu åter över hela arkeologisektorn.
Riksantikvarieämbetets arkeologiska uppdragsverksamhet, UV, har under flera år visat upp minussiffror. 2006 var förlusten på 1,8 miljoner, för att sedan öka år för år, nu till sammanlagt drygt 60 miljoner.


Under 2009 bytte avdelningen chef, med huvuduppgiften att få ekonomin i balans. Ett hårdhänt rationaliseringsprogram har lett till att ett av de sex kontoren, det i Örebro, har lagts ner, 32 anställda har sagts upp och ytterligare uppsägningar genomförs fram till halvårsskiftet i år. Totalt kommer då något mindre än en tredjedel av personalen att ha lämnat organisationen. En av förklaringarna till förlusterna är att nya företag tagit sig in på en marknad som länge varit reserverad för offentliga institutioner som Riksantikvarieämbetet och länsmuseer.


–Man kan alltid säga att vi borde ha gjort något tidigare, men nu har har vi i alla fall tagit ett rejält grepp för att få en hållbar verksamhet. Vi har haft en för stor organisation med hänsyn till marknadsläget, säger överantikvarien Knut Weibull som är näst högste chef på Riksantikvarieämbetet.


Det är länsstyrelserna som beslutar om utgrävningar, numer med utgångspunkt i konkurrerande anbud. Den nya konkurrenssituationen har fått flera effekter: monopolen har brutits, museer har slagit ihop sina verksamheter (Malmö museer och Regionmuseet i Kristianstad har till exempel bildat Sydsvensk arkeologi AB) och nya former för samarbeten har utvecklats.


Arkeologiska undersökningar är en hårt reglerad verksamhet där lagstiftning (kulturmiljölagen), myndighetsföreskrifter, undersökningar, fyndhantering och magasinering av föremål är delar i en komplicerad process, svåra att skilja från varandra. Ett antal statliga utredningar har lagts fram de senaste åren, utan att verksamheten kunnat få nya och tydliga former. Den senaste i raden är ”Uppdragsarkeologi tiden” som 2005 bland annat pekade på behovet av att stärka länsstyrelsernas kompetenser för att anbuden ska kunna vägas mot varandra, också utifrån andra kriterier än bara prislappen.


Kulturdepartementet har nu beställt ännu en översyn, en ekonomisk analys som ska ligga till grund för ett ställningstagande för eller emot den bolagisering av UV:s verksamhet som diskuterats länge.
Departementets förnyade intresse kommer troligen att leda till att ett nytt underlag tas fram före valet, enligt uppgifter till SvD.


Det förnyade politiska intresset har också lett till att det privata Arkeologikonsult tillsammans med det nybildade Kulturmiljövård Mälardalen uppvaktat departementet. Bakgrunden är en oro för att UV genom den pågående rationaliseringen ska stärkas ytterligare när de stora förlusterna täcks upp.


–I år räknar jag med att alla våra kontor kommer att visa positiva resultat, säger LarsZ Larsson, ny chef på UV sedan maj förra året. Vi lägger mer krut på att ta hem jobb genom att lämna starkare anbud. Vårt kontor i Linköping, UV Öst, har redan ekonomin i hamn för 2010 och flera jobb i 20-miljonersklassen är klara på andra håll. Vi genomför en medeltida stadsgrävning i Nyköping och arbeten för det nya dubbelspåret i Motala, där vi samarbetar med Arkeologikonsult, säger LarsZ Larsson.


För arkeologkåren innebär utvecklingen en allt otryggare arbetssituation med tillfälliga, korta anställningar och långa resor.
–Det innebär också en ökad byråkrati och mer administrativt arbete, säger arkeologen Ann Carlie på UV Syd i Lund. Mer kraft läggs på att skriva anbud i stället för kärnverksamhet: utgrävningar och att föra ut ny kunskap.
Från forskarhåll är det nu många som varnar för att utvecklingen innebär att tolkningen av en utgrävning får allt mindre utrymme.
–Det finns en uppenbar risk för en kräftgång tillbaka till sent 1970-tal, att de senaste årens arbete med att bygga upp möjligheter till fördjupad kunskap i samverkan med universiteten minskar, säger Mats Roslund, docent i arkeologi i Lund

Dyrare mat och mindre tillväxt!

Det finns en växande opinion som vänder sig mot dagens resursslöseri. En av dessa är sammanslutningen Dyrare mat nu!

Tankesmedjan Dyrare mat, NU! är en partipolitiskt obunden tankesmedja med syftet att vara ett forum för diskussion om hur vi som konsumenter, producenter, handlare och politiker kan ta vårt ansvar för att skapa en hållbar framtid.

Tankesmedjan har vuxit fram ur bloggen Dyraremat.nu och Facebook-sidan med samma namn, där tusentals personer genom sitt medlemskap i gruppen manifesterat budskapet att de inte accepterar den billiga matens negativa konsekvenser.
Det behövs mer förståelse för hur vår matkonsumtion är del av en lång och komplicerad kedja av konsekvenser, både bra och dåliga. Vi vill föra den diskussionen med dig och påverka samhället genom att bland annat utöva konsumentmakt, skapa transparens i leverantörskedjorna och delta i den politiska debatten.

En annan grupp som nu bildas gälller tillväxtkritik, Siten Ecoprofile.se   som samlar olika grupper "med intresse för grön omställning" säger:

Det händer mycket på den tillväxtkritiska fronten just nu. Frågan om hur man passar in en ekonomi inom planetens gränser engagerar allt fler (och har diskuterats flitigt här på Ecoprofile). Dock har det mest hittills skett under radarn. Nu är flera grejer på gång att ta sig upp till ytan.

Vårt nästa nummer av Effekt har tillväxtens gränser som huvudtema (beställ ett gratis provex innan den 11 april!). Magasinet Tvärdrag kommer ut nästan samtidigt och har Socialdemokratin efter tillväxten som tema. Ett nätverk för tillväxtkritik är under uppstart. Mer om det senare i vår.

Ytterligare en fråga som engagerar i vardagen är sopsortering. Ett av skälen till Miljöpartiets stora framgångar är deras förmåga at vädja till vardags-samvetet. Engagerade människor känner där att de kan påverka, medan storskaliga frågor inte når fram på samma sätt. Tendensen är som alltför ofta i det politiska livet  att människor kan strida för småsummor men låter de ogripbara miljonerna rulla.

Allianspolitiken försummar miljöaktivisterna och deras verksamhetsbehov!

Regeringen har försvagat skyddet av vår svenska natur

Så skrev Naturskyddsföreningens Mikael Karlsson och Jonas Rudberg på DN Debatt i veckan.
"Det pågår ett systemskifte i svensk naturvårdspolitik där regeringen sätter det privata ägandet före alla medborgares önskan om att värna naturen för kommande generationer. Miljöminister Andreas Carlgren och jordbruksminister Eskil Erlandsson har gått i spetsen för den försämrade politiken. Den allvarligaste kritiken handlar om den förda skogspolitiken – där regeringen vägrar införa sanktioner – och strandskyddet som försvagats. Naturvården var eftersatt även under den förra mandatperioden. Oavsett vilken färg den nya regeringen har i höst, hoppas vi att den kraftfullt stärker naturvården".
Man har från SNF skrivit en vitbok om Naturvårdspolitiken 2006-2010, som kan hämtas från Svenska Naturskyddsföreningens hemsida

Samtidigt får jag från Skogsstyrelsen i Sörmland information om deras naturvårdsinsatser:

Totalt är nu 1446 ha skyddade i Södermanlands län sedan dessa skyddsformer infördes i början på 1990-talet. Av totalen är 249 st biotopskydd med arealen 755 ha, och 101 st är naturvårdsavtal med arealen 690 ha. Hittills har 56 miljoner kr betalats ut i ersättning till markägarna för dessa former av skyddad skog.

Problemet  ligger främst i de förhållandevis små arealer om några ha som skyddas, jfr ovan.  De ligger oftast dessutom alltför spridda i landskapet  för att på sikt kunna bevara livskraftiga biotoper. Man har diskuterat behovet av "korridorer" mellan skyddade områden och broar över trafikerade vägar, något som genomförts på andra håll i Europa, där man tydligen lättare uppfattar naturen som hotad. Sveriges urbaniserade befolkning tycks fortfarande leva i tron att vi har vildmark runt knutarna ..

Om att få bo tillsammans på äldre dar...

Folkpartiet har  frågat landets kommuner om de kan ordna ett samboende där endast den ena kontrahenten kräver vårdplats. I Sörmland tas 7 kommuner upp: Eskilstuna och Flen har inte ens svarat. Trosa och Gnesta ser inga problem, övriga 5 gör det. Det 40-tal kommuner som redan idag tillämpar en liberal politik anser  dock merkostnaden försumbar.

Bakom en negativ attityd ligger i allmänhet ett bristfälligt politiskt engagemang och besparingar som genom underbemanning och bristande kompetens leder till att sociala myndighetsföreträdare hellre följer onödigt stelbenta regler än använder sitt omdöme i det enskilda fallet.

Folkpartiets rappport "Tills döden skiljer oss åt" kan hämtas här.

Skurkar i FN:S klimatpanel?

Detta är rubriken till en artikel av Reidar Pettersson, SLU. Han har själv deltagit i IPCC-rapporter vad gäller skogsfrågor och kan rapportera om hur arbetet går till. Han håller för troligt att ytterligare fel kan påträffas. Däremot anser han att samarbetet i stort haft sådan kvalitet att det inte torde gå att rucka på slutsatserna.

Hiatus

Återvänder efter långt uppehåll. Datakrasch med förlorad information  + familjepåsk = lägre incitament att följa dagsläget. Dessutom har jag under mars sett över den utställning om skog som jag gjorde för Naturum i Malmköping för något år sedan. Den kunde nu visas under en vecka på Galleri Villåttinge i Flen, vilket medförde arbete med översyn och uppdateringar, likaså med program i anslutning till denna skogsvecka. Skogens kulturarv diskuterades, dels av ansvarig från Skogsstyrelsen Sörmland, dels i en debatt mellan företrädare för arkeologi och naturvård. Anders Delin föreläste i Flen om hoten mot den sista gammelskogen, där det sista nu riskerar att försvinna. Hans budskap kan sammanfattas i en bild av slagugglans stubbe: bakom den ligger flera hundra år som träd och ett par hundra son lämplig boplats. När man av "naturhänsyn" sparar enstaka piriga träd på hyggena, i bästa fall kanske 100 år gamla, lär de aldrig kunna fylla en sådan funktion.

Skog är sas ett brännbart ämne, skogen förväntas räcka till allt, exportsiffror, sysselsättning i träindustrin, bioenergi. Skog som yta ökar, skog som natur minskar. Medan några forskare slår larm om minskande mångfald, studerar andra hur produktionen kan rationaliseras och ökas. Modernt skogsbruk kommer i konflikt med europeisk vattenlagstiftning och förstör ca 60 % av kulturarvet, genom körskador. Vi har hög andel privatägd skog och allt större del ägs av "utbor"  medan markvärdet stiger.

Riktig gammelskog finns i våra trakter inte ens i naturreservaten. Om skog finns det mycket att säga...