Politik i sociala media

I dagens SvD redovisas riksdagsledamöternas verksamhet i bloggosfär och på Twitter, sammanlagt 81 personer. De stora partierna leder stort, men det finns lysande exempel också  i de mindre.

En analys av verksamheten ger Brit Stakston på JMW, här en sammanfattning:
"Sociala medier består ju av en palett av publiceringsplattformar (de flesta helt gratis) och kommer förstås flitigt användas av de som inte står överst på riksdagslistorna. Tjänster såsom Politometern där politiker som bloggar samlas kommer att dyka upp i olika former. Det kommer att bli lättöverskådligt för den politiskt intresserade att hitta de politiker som är aktiva på nätet."

Från Folkpartiets hemsida når man en rad  bloggande politiker, om också inte alla.

Det kan diskuteras hur stor betydelse sociala media får i landsortskommuner, där frågorna formuleras  på annat sätt än i rikspolitiken, och där många åsiktsbärare är främmande för digitaliserad politik. Den ungdom som känner sig bekväm med sociala media är dessutom oftast på väg bort för utbildning och karriär på annan ort.

Som informationsspridning av politiska argument har bloggen en säker roll.  Bloggarens åsiktsbildning påverkas genom tvånget att ta ställning till vad som händer i nuet. Bevakning av vad som händer på riksplanet och jämförelser med utvecklingen i andra kommuner kan skärpa argumenten för den egna lokala och regionala politiska uppfattningen.
Men bloggen är meningsfull endast som dialog med kommentarer; de verkliga åsiktsbildarna har också ett dokumenterat antal läsare. Kommentarerna är ändå förvånansvärt få, i motsats till tidningarnas debattartiklar. Då Aftonbladet 25.12  hade ett inlägg som hävdade att de kristna programinslagen i SVT var för många, kom det in ett par hundra kommentarer.