Vildsvinsförvaltning?

Vildsvinsolyckor och vildsvinsskador ökar lavinartat i Sörmland liksom i hela södra delen av landet. .   Sveriges Jordägarförbund har i samarbete med  LRF, Rikspolisstyrelsen, Svenska Jägarförbundet, Svenska Kennelklubben och Sveriges Yrkesjägarförening 29.1 överlämnat en gemensam skrift till jordbruksministern. På ca 20 år har vildsvinen från att ha enbart funnits i hägn nu blivit kanske 150.000,  man räknar med att antalet kan tredubblas på ett år. Under 2009 sköts ca 50.000 vildsvin.

(Jag har underhand hört sägas att det inte bara var misstag som släppte ut vildsvinen, jordägare med jakt som viktig inkomstkälla kan aktivt ha bidragit till spridningen.) I Jordägarförbundets skrift talas också om "jägarnas utbyte av ett uppskattat högvilt   - i skogen och på bordet", som en av fem viktiga punkter som måste balanseras i vildsvinsförvaltningen. De andra är markskador, viltolyckor, jaktmetoder och utfodring.

Som bilaga 2 finns exempel på samverkansformer mellan  jaktlag och jordbrukare i Skåne, Halland och Småland. Ett ytterligare exempel från Sörmland är från min egen hemsocken Dunker. Man kallar sig "Grannskapet Viseberg", i gruppen ingår en markägare, en jaktarrendator, en spannmålsbonde och en mjölkbonde. Huvudsyftet är att förebygga markskador inom de 2500 hektar som ingår i intresseområdet. Det konstateras dock underhand att det "I närheten finns några stora markägare som driver kommersiell vildsvinsjakt och som därför vill ha en tätare stam än vi anser lämpligt".

Livsmedelsverkets redovisning till regeringen om riktlinjer för jägarnas försäljning av "små mängder" vildsvinskött föreligger redan. Allt kött av svin och vildsvin (liksom bl a häst och björn) måste genomgå trikinprov. Livsmedelsverket anser att  utbildning av registrerade provtagare kan ske genom jägarorganisationerna. Prover analyseras av SVA eller godkända laboratorier. 2009 analyserades närmare 30.000 vildsvin, för 2009 räknar man med mer än 40.000. 

Risken för trikiner är hittills liten, Livsmedelsverket räknar med så lågt värde som 0,01%. Kött upphettat till över 67 C skall vara riskfritt, däremot är det mer osäkert med frysning. Sverige har heller inte haft något utbrott på 50 år. Det anses f.ö att det uråldriga förbudet mot att äta fläskkött i Främre Orienten berodde just på risken för trikiner.

Ett intressant avsnitt i "Vildsvinsförvaltning" är SLU:s utredning (Bilaga 5) om vildsvin i skogsbruket. En enkät gjordes 2009 bland skogsfolk och man fick 47 svar på 95 utskick. 27 % ansåg att vildsvinsskador i skogsmark och skogsbruk var vanliga. Mest utsatt var granskog och flest skador rapporterades från Skåne och Sörmland. Rotskador förekom oftast på unga granbestånd på tidigare åkermark, med risk för senare rötangrepp. Fler skador rapporterades dock på vägar och diken.
Omdömena skilde sig mellan olika organisationstyper. Länsstyrelser, Skogsstyrelsen och LRF ansåg att vildsvinsskador var vanliga, medan skogsbolag och jägarorganisationer enbart rapporterade "enstaka" skador eller "inga alls".

Som bosatt i ett vildsvinsdistrikt vet jag att problemen är kännbara för många. Det kunde ha varit intressant att också offentligt höra hur t ex småbrukare utan jakträtt och trädgårdsägare ser på frågan.