Miljonförluster för RAÄ - arkeologi får inte kosta

Riksantikvarieämbetets miljonförluster leder till uppsägningar av sgs 1/3 av UV-personalen, enligt SvD 7.4
Citat:
Riksantikvarieämbetet klarar inte konkurrensen trots rationaliseringar
Arkeologin inom Riksantikvarieämbetet gör ett rekordstort underskott på 37,4 miljoner för 2009. Det är fjärde förluståret i rad och kulturdepartementet ser nu åter över hela arkeologisektorn.
Riksantikvarieämbetets arkeologiska uppdragsverksamhet, UV, har under flera år visat upp minussiffror. 2006 var förlusten på 1,8 miljoner, för att sedan öka år för år, nu till sammanlagt drygt 60 miljoner.


Under 2009 bytte avdelningen chef, med huvuduppgiften att få ekonomin i balans. Ett hårdhänt rationaliseringsprogram har lett till att ett av de sex kontoren, det i Örebro, har lagts ner, 32 anställda har sagts upp och ytterligare uppsägningar genomförs fram till halvårsskiftet i år. Totalt kommer då något mindre än en tredjedel av personalen att ha lämnat organisationen. En av förklaringarna till förlusterna är att nya företag tagit sig in på en marknad som länge varit reserverad för offentliga institutioner som Riksantikvarieämbetet och länsmuseer.


–Man kan alltid säga att vi borde ha gjort något tidigare, men nu har har vi i alla fall tagit ett rejält grepp för att få en hållbar verksamhet. Vi har haft en för stor organisation med hänsyn till marknadsläget, säger överantikvarien Knut Weibull som är näst högste chef på Riksantikvarieämbetet.


Det är länsstyrelserna som beslutar om utgrävningar, numer med utgångspunkt i konkurrerande anbud. Den nya konkurrenssituationen har fått flera effekter: monopolen har brutits, museer har slagit ihop sina verksamheter (Malmö museer och Regionmuseet i Kristianstad har till exempel bildat Sydsvensk arkeologi AB) och nya former för samarbeten har utvecklats.


Arkeologiska undersökningar är en hårt reglerad verksamhet där lagstiftning (kulturmiljölagen), myndighetsföreskrifter, undersökningar, fyndhantering och magasinering av föremål är delar i en komplicerad process, svåra att skilja från varandra. Ett antal statliga utredningar har lagts fram de senaste åren, utan att verksamheten kunnat få nya och tydliga former. Den senaste i raden är ”Uppdragsarkeologi tiden” som 2005 bland annat pekade på behovet av att stärka länsstyrelsernas kompetenser för att anbuden ska kunna vägas mot varandra, också utifrån andra kriterier än bara prislappen.


Kulturdepartementet har nu beställt ännu en översyn, en ekonomisk analys som ska ligga till grund för ett ställningstagande för eller emot den bolagisering av UV:s verksamhet som diskuterats länge.
Departementets förnyade intresse kommer troligen att leda till att ett nytt underlag tas fram före valet, enligt uppgifter till SvD.


Det förnyade politiska intresset har också lett till att det privata Arkeologikonsult tillsammans med det nybildade Kulturmiljövård Mälardalen uppvaktat departementet. Bakgrunden är en oro för att UV genom den pågående rationaliseringen ska stärkas ytterligare när de stora förlusterna täcks upp.


–I år räknar jag med att alla våra kontor kommer att visa positiva resultat, säger LarsZ Larsson, ny chef på UV sedan maj förra året. Vi lägger mer krut på att ta hem jobb genom att lämna starkare anbud. Vårt kontor i Linköping, UV Öst, har redan ekonomin i hamn för 2010 och flera jobb i 20-miljonersklassen är klara på andra håll. Vi genomför en medeltida stadsgrävning i Nyköping och arbeten för det nya dubbelspåret i Motala, där vi samarbetar med Arkeologikonsult, säger LarsZ Larsson.


För arkeologkåren innebär utvecklingen en allt otryggare arbetssituation med tillfälliga, korta anställningar och långa resor.
–Det innebär också en ökad byråkrati och mer administrativt arbete, säger arkeologen Ann Carlie på UV Syd i Lund. Mer kraft läggs på att skriva anbud i stället för kärnverksamhet: utgrävningar och att föra ut ny kunskap.
Från forskarhåll är det nu många som varnar för att utvecklingen innebär att tolkningen av en utgrävning får allt mindre utrymme.
–Det finns en uppenbar risk för en kräftgång tillbaka till sent 1970-tal, att de senaste årens arbete med att bygga upp möjligheter till fördjupad kunskap i samverkan med universiteten minskar, säger Mats Roslund, docent i arkeologi i Lund