Överbefolkning största miljöproblemet!

Antalet människor måste minskas säger Gregor Kratz i sista numret av tidningen Nu. Den finns tyvärr inte på  nätet men kan läsas här nedan. Ämnet har också  berörts tidigare (21.09.09 av Percy Nessling, då med förhoppningar inför klimatmötet i Köpenhamn.
Citat:
Vid en konferens i Helsingborg före millennieskiftet var Carl Henrik Robert – mannen med ”Det naturliga steget” – huvudtalare. Han tog upp ett känsligt men viktigt ämne. Det största problemet för miljön på vårt planet är nämligen människorna själva. För femtio år sedan var vi ca fyra miljarder människor på vår jord. Nu är vi över 6 000 miljoner och vi blir bara fler och fler. Mest ökar vi i Asien, Afrika och Sydamerika.

Alla vill ha vatten att dricka, mat att äta och så vidare. Ju fler vi blir ju hårdare missbrukar vi planetens resurser. Dessutom andas vi ju alla ut koldioxid. Befolkningsexplosionen måste bromsas!
Ett problem är då att vissa religioner motarbetar alla typer av barnbegränsning och aborter. För några hundra år sedan var detta kanske rätt då barnadödligheten var hög, men på 2000-talet? Nu är kunskaperna och hygienen bättre. Då finns det all anledning att börja tala om detta viktiga ämne.


I höst är ju Sverige ordförandeland inom EU. Det ska bli en stor och viktig klimatkonferens i Köpenhamn. Vore det då inte rimligt att försöka få till ett ekumeniskt möte där kyrkliga företrädare för alla trosinriktningar gemensamt fick kunskaper om miljöproblemen och möjlighet att diskutera hur de kan medverka till en bättre värld i framtiden? Varför utnyttjar inte regeringen den möjligheten?"
Percy Nessling (Fp) Region Skåne


Antalet människor måste minska
Gregor  Kratz i Nu (14.2010)
1989 tillsatte FN en panel för att studera den sedan länge observerade klimatförändringen och för att kartlägga dess konsekvenser. Trots att panelen (The International Panel on Climat Change) lämnade en mycket alarmerande rapport om växthuseffektens konsekvenser tog det 17 år innan Al Gore med sin Oskarsbelönade film "En obehaglig sanning" lyckades väcka all jordens folk och även världens ledande politiker ur deras törnrosasömn.
1992 publicerade Al Gore sin bok "Earth in the Balance" (på svenska "Uppdrag jorden – Miljö och människans möjligheter). Med facit i hand är det märkligt att Gore inte fick gehör för sina varningar om de hot vi skapar för framtida generationer. Han tog redan då upp klimatfrågan fast bara i ett kort kapitel.

Jag ombads att recensera boken i Läkartidningen och framhöll framför allt hans varning för skadorna av ozonskiktet samt vårt bristfälliga sätt att hantera sopor. Jag framhöll i min recension att Al Gore ansåg att befolkningsexplosionen var det största hotet för mänskligheten. I detta sammanhang krävde han, vicepresident i ett land där läkare som utfört lagliga aborter hade mördats på öppen gata, kvinnors rätt att avbryta en icke önskad graviditet.

Påverkad av hans bok skrev jag i NU 1994 om behovet av en global överlevnadsstrategi. Jag hyste en helt berättigad pessimism då man redan på förhand hade fått information om att de under påven lydande katolska länder skulle aliera sig med andra konservativa element till exempel i vissa muslimska länder då det gällde att sexualupplysning, preventivmedel och abort.

Konferensens slutagenda var trots allt positiv så till vida att befolkningsökningen kunde bromsas genom att minska barndödligheten, bekämpa fattigdomen och höja kvinnors status och utbildning. Tyvärr hindras fortfarande i många länder flickor från att skaffa sig den mest elementära skolkunskapen.

2007 kom Al Gore med en reviderad upplaga av "Earth in the Balance". Kapitlet om sophantering är oförändrat. Här borde han ha nämnt den kontinentalstora submarina ön av sopor som flyter omkring i Stilla havet och de två lika stora sopöarna i Atlanten. Vågrörelsen i dessa sopöar maler sönder plastavfallet till millimeterstora fragment. Havens krill förväxlar dessa plastfragment med sin normala föda. Rovfiskar åter deras plastfyllda kroppar. Plasten följer med i hela den långa näringskedjan till vårt middagsbord. Senaste tidens forskning har även visat att dessa plastfragment kan innehålla för människan giftiga ämnen.

Befolkningsexplosionen
Då det gäller befolkningsexplosionen nämner Gore Malthus klassiska skrift "An Essay on thje Principle of Population". Thomas Malthus, professor i historia och politisk ekonomi vid College of East India Company i Hertfortshire framhöll i sin skrift att befolkningen i alla länder han hade studerat växte snabbare än tillgången på livsmedel. Vi bör betänka att när Malthus skrift kom ut 1789 uppgick jordens befolkning till omkring en miljard människor. Nu bara dryga 200 år senare är vi på väg mot sjumiljarder. På Malthus tid var den genomsnittliga livslängden knappa 40 år.

Dagens nyfödda kommer om de växer upp med den standard som finns i västvärlden kunna se fram mot sin 80-årsdag. Den ökade andelen äldre kommer att kräva allt större insatser. Samtidigt krymper i proportion till antalet äldre antalet arbetsföra yngre personer. Denna fråga saknar jag i den nya upplagan i av "Earth in the Balance". Framför allt borde dock Al
Gore ha tagit upp att vår jord enligt alla tillförlitliga beräkningar inte kan erbjuda acceptabla livsvillkor för mer än en miljard människor.
Det vilar ett tungt ansvar på oss att denna miljard människor framöver har tillgång till rent vatten och mat för dagen, att deras bostäder är anpassade för både varma sommardagar och iskalla vinternätter. Framtidens generationer måste ha tillgång till fiskrika rena hav och orörd natur med plats för de olika ländernas naturliga fauna och flora. Om vi idag fortsätter vår rovdrift av jordens begränsade resurser av olja, naturgas, uran, kol, järn, koppar och alla andra viktiga metaller kommer kommande generationer djupt utarmade och besvikna att kunna titta ned i tomma gruvschakt eller ute i haven besöka övergivna plattformar.

Största hotet
Redan i den första upplagan av "Earth in the Balance" påtalar Al Gore att befolkningsexplosionen är det största hotet för mänsklighetens framtid.
Tillgång till säkra billiga och lättillgängliga preventivmedel i alla världens länder måste bli en mänsklig rättighet. Gore nämner i den nya upplagan den bisarra situationen i Ryssland där preventivmedel är så dyra att många inte har råd att skaffa dem. Men abort utförs utan kostnad för kvinnan på statens sjukhus. Antalet aborter är dubbelt så högt som antalet nyfödda.
Miljontals människor på vår jord vill ha preventivmedel men av religiösa eller ekonomiska skäl finns inga sådana tillgängliga och i Saudi Arabien är de förbjudna enligt lag.

FN borde snarast tillsätta en panel, motsvarande den som utredde klimatfrågan, med uppdrag att finna vägar som kan accepteras av jordens alla länder, kulturer och religioner för att minska antalet människor från nuvarande sju miljarder till framtidens en miljard. Det är bråttom.

Gregor Katz