Bildt, Lundin Oil och Sudan

Svensk åklagare har beslutat utreda förhållandena kring Lundin Oils verksamhet i Sudan 1997-2003, på uppdrag? av  ECOS, en sammanslutning av ett 50tal ideella organisationer, med bidrag från EU. Enligt rapporten från juni 2010 står varken organisationerna , som inte namnges, eller EU bakom utformningen.

De tre bolag som ifrågasätts är hemmahörande i Sverige, Österrike och Malaysia. ECOS preciserar på 84 s sina frågeställningr och visar på mord, överfall, plundring, våldtäkt och fördrivning av hundratusentals människor. Det är förvisso angeläget att belysa de ohyggliga förhållanden som länge rått i Sudan, där milis och rebellfraktioner kunnat härja fritt. Journalisten Kerstin Lundell presenterade skakande vittnesbörd om förhållandena i sin bok Affärer i blod och olja från februari 2010
Det råder stora skillnader mellan norra och södra Sudan vad gäller befolkning, språk, kultur och religion Det arabiskt influerade norra Sudan bottnar i en islamsk nomadkultur, medan den södra delen som var lovad viss autonomi då Sudan blev självständigt, bebos av bofasta bantufolk, kristna eller animister. Sharialagstiftning infördes i hela området i början av 90-talet och ledde till protester, oroligheter och etnisk rensning..

ECOS ställer frågan dels om bolagen hade rätt att samarbeta med en brottslig regering, om bolagen kände till de brott som begicks och om man genom sin infrastruktur bidrog till att brotten kunde genomföras, frågor som nu åklagaren skall besvara för Sveriges del. Uppenbarligen har Lundin Oil diskuterat läget med föregående svenska regering, som alltså bör ha tagit någon form av ställning (se nedan).

Utdrag ur Lundins rapport (Christine Batruch, 14 s)
.......
As a principle, Lundin refrains from getting involved in the political affairs of a country; it believes that it cannot make a meaningful contribution in this sphere and prefers to restrict itself to its commercial mission. The situation it encountered in Sudan, however, was exceptional, and the company needed to make clear to the protagonists in the conflict that it saw peace as the best means to ensure sustainable oil operations. In this endeavour it relied on the skills and competence of Carl Bildt, a member of Lundin Petroleum’s Board of Directors, whose experience as the UN Secretary-General’s Special Envoy for the Balkans in 1999–2001 was particularly relevant. In a series of trips to Brussels, Cairo, Khartoum, Nairobi and Washington, Bildt met with high-level representatives of the Sudanese Government, including the President, his peace adviser, the Minister of Energy and Mining, the Minister of Foreign Affairs, and the main representative of the Nuer community (later deputy chairman of the SPLA), as well as with representatives of the key nations acting
as peace mediators, such as Kenya, Norway, the UK and the USA.
Bildt delivered the same message to all: oil represented an incentive for peace in so far as oil activities could not be pursued in a war context. He also underlined how oil provided the material basis for a sustainable peace. The company’s repeated suspensions* of activities were a proof that oil activities could not flourish in a conflict situation, and experience in various other countries demonstrated that a conflict of this nature could not be resolved militarily. *(18 resp. 14 mån. uppehåll. LTB).....

The Swedish Ministry for Foreign Affairs (home government)
It was important for Lundin, as a Swedish company, to share with the Swedish Ministry for Foreign Affairs (MFA) its views about the situation in Sudan and its approach there. Given the allegations about wrongdoings committed in its area of operations, the company kept the MFA informed of its first-hand experience in the area and the steps taken to address local needs and concerns. As a member of the European Union, Sweden had adopted a policy of constructive engagement in Sudan: the activities of the company fell within this approach, in so far as it ensured that its activities were not affecting the conflict negatively.