Allians för kärnkraft

Om nodvändigheten att i en övergångssituation utnyttja vidareutvecklad kärnkraft skriver Seved Monke i sin blogg, som jag brukar läsa med intresse. Jag citerar:
"Några uppriktiga frågor till alla er miljöpartister som talar så fint, varifrån ska energin till elen komma, fram till det att era vind- och vågkraftsverksparker försörjer varenda svensk industrilokal och varenda svenskt hem med el? Från kolkraftverk i Danmark eller Tyskland? Eller från rysk gas? Är detta bättre för miljön? Varför kan ni inte vara realistiska och se att vi behöver kärnkraften fram tills det har utvecklats bättre alternativ?"
Seved Monke hänvisar vidare till Birger Schlaug, som firat 30-årsdagen av kärnkraftsomröstningen (23.3.1980) med att erinra om utformningen av de olika valförslagen, linje 1 och 2 halvhjärtade bejakanden, linje 3 ett absolut nej. Han ger ordentliga slängar till höger och vänster, inte minst till den socialdemokratiska hållningen (eller brist på hållning)..
Detta är en generation tillbaka och världen har förändrats, energifrågan har blivit akut och de amitiösa forskningsplaner som fanns från 70-talet har i stor utsträckning inte förverkligats.
Schlaug kopplar ökad/bibehållen kärnkraftsanvändning till frågan om uranbrytning. (se tidigare inlägg på denna blogg).