Om grisar, fläsk och vildsvinsjakt

I den upprörda diskussionen kring grisarnas elände lägger ATL (Lantbrukets Affärstidning) in ytterligare synpunkter. Branschen behöver  ett nytt certifieringssystem  De missförhållanden  som förekommer har ett direkt samband med livsmedelskedjornas prispress på svenskt griskött. Slimmade organisationer ger automatiskt sämre tillsyn. Svenska grisfabriker har låg lönsamhet och svårighet att konkurrera med danskt fläsk.

Det finns också en miljöaspekt på grisfabriker. Gödselproduktionen blir enorm och svårhanterlig. Mycket går ut till jordbruken, men gödsel måste spridas vid rätt tillfälle i växtföljden, oftast vårvintern, men utan  risk för vattenförorening. För några år sedan förekom utkörning av gödsel på tjälad mark ( f.ö just i Blacksta om jag minns rätt) som ledde till omfattande föroreningar av närmaste bäcklopp och också till åtal. Det har  dock påpekats  att de mellansvenska lerjordarna i sig är mer lämpade för spridning av svingödsel än danska genonsläppliga sandjordar.

Det fanns en tid då det var inne med utegrisar i trevliga små hus ute i landskapet. Borås tidning rapporterar från en mer idyllisk kravuppfödning i ganska liten skala. Där finns en filmsnutt om glada grisar som behövlig motvikt till Djurrättsalliansens ohyggligt sorgsna grisögon. Grisen är ju ett av våra högst stående djur, med en intelligens i klass med hunden, renlig och tillgiven. Vem känner inte ett hängbukssvin? Nog minns ni Emil och griseknoen?

I köttdisken tävlar billigt fläsk med kycklingfabrikernas massproduktion, till en orimligt låg kostnad  som är hälften eller tredjedelen av annat kött. Nog ville vi väl betala mer för lyckocertifierade grisar? Det har f.ö. blivit allt vanligare att hitta vildsvin, särkilt köttfärs, i frysdisken. Somliga hålls i trevliga hägn, andra har släppts i markerna, till förmån för storgodsjakten men till förfång för bönder och bilister. I Sörmland exploderar vildsvinsstammen och blir nu också ett hot mot granplanteringars känsliga rötter.

Tamgrisslakten är ett annat problem, med långa transporter till alltför få stora slakterier. Bristen på småslakterier på Sveriges landsbygd är ett stort problem, inte minst för fårbönderna. Kombinationen av stränga lagkrav på djurhållningen och otillräcklig tillsyn från ansvariga (länsstyrelsen) riskerar dessutom att leda till ojämlikhet inför lagen.