Vacklande Centerideologi modell Flen

Planeringsekon från C -representant i Flens politiskt avlövade budgetberedning (Fp och  Kd, endast ers., V och Mp ej representerade) ger anledning till viss oro:

"DEt har varit tuffa planeringsdagar inför starten på budgetarbetet i kommunen.

DEt gäller att inte tappa sugen. Befolkningen minskar, äldre ökar, kvinnor i fertil ålder vill inte bo i Flen och det betyder liten återväxt.
När det gäller befolkning ar vi god hjälp av att många invandrare väljer Flen. Det är ovanligt många som också är analfabeter vilket ger extra utmaningar.
Behoven i skola och i socialtjänst är betydligt större än det finns medel till.
Men jag har fått lite idéer och nu finns mölighet att jobba fram nya förslag."
(oredigerat citat) 

Formulering och eftertanke lämnar en del övrigt att önska. Med hänsyn till att vederbörande behöll sin plats i budgetberedningen trots att annan gruppledare för C valts under arbetsperioden, och dessutom aktivt motarbetat övriga partiers möjlighet att delta, är de käcka formuleringarna illavarslande.

Budgetberedningen har på sistone fattat detaljbeslut helt utanför kommunstyrelsens insyn och därmed åsidosatt demokratiskt arbetssätt och kommunfullmäktiges beslutsrätt. Det gäller t ex beslutet att slopa tjänsten som miljöstrateg, men också andra ekonomiska avgöranden i strid med tidigare demokratiska beslut.

Den brist på omdöme som återspeglas i bloggen har inte hindrat en fortsatt placering som första namn i Flens centerparti  inför valet 2010. Vederbörande har ofta använt sitsen i KSau för att rösta med majoriteten och mot övriga allianspartier.

Motsättningar har beklagligtvis länge funnits mellan olika falanger inom C, också i Flen. Kan man dra slutsatsen att tongivande delar av lokala C planerar att ansluta sig till det socialdemokratiska blocket? Att detta skulle leda till valframgångar är möjligen en osäker spekulation, kanske borde man ha studerat utfallet av personröstning i föregående val? Är i själva verket namnförslagen resultatet av uteblivet provval? (Betr provval, läs Rejndells artikel på Newsmill!)

Provval missgynnar ungdomar?

Provval har oförtjänt kommit i vanrykte. Alternativet är nominering utan insyn genom en "betrodd" kommitté. Med hänsyn till den ökande bredden och splittringen inom partierna inneär detta en akut risk för snedvridning av listurvalet. Både höger och vänsterfalanger bör få komma till tals! Ökad satsning på personröster kommer självklart att gynna personer som setts och hörts under mandatperioden. Är detta negativt? Självfallet bör människor som har en åsikt och framför den i politiska sammanhang vara ett säkrare kort ur väljarsynpunkt.

Beträffande nackdelen av att partierna saknar tillväxt av ungdomar finns en hel del att säga. Andelen ungdomar som har tid och intresse för hävdvunnen politik är begränsat. Idépartier som PP, Mp, och Sd har haft betydligt större möjligheter att engagera. När de äldre partierna hysteriskt jagat ungdomar har det alltför ofta slutat med avhopp (3 av 4, enll. SKL). (Ett undantag är kanske S, där möjligheterna till politisk karriär  har bidragit till större anslutning). I många fall beror detta på att man flyttat. I avfolkningsbygder som det inre av Sörmland är midjan i befolkningspyramiden särskilt påfallande. Människor i karriäråldern är till stor del tvungna att flytta.

En annan fråga är också möjligheten att i ett stramare samhällsklimat hitta människor som är villiga att ställa upp och satsa sin tid. Förtroendeuppdrag  i nämnder och styrelser kan sätta lojaliteten mot den egna arbetsplatsen på svåra prov och bidrar till ökade kostnader för demokratin. Här finns en av förklaringarna till att förhållandevis många egna företagare och pensionärer rekryteras. En granskning av den procentuella fördelningen av åldersgrupper visar f.ö. att av de 3/4 av befolkningen i t ex Flen som är röstberättigade är så mycket som 69 % över 45 år och 30 % över 65.

Provval missgynnar självfallet ungdomar utan politisk erfarenhet. Å andra sidan är engagerade ungdomar välkomna att genom att ställa upp i nämnder och styrelser visa intresse och förmåga att delta i kommunalt demokratiskt arbete.

Skånsk socialdemokrati, diskriminering och bostadspolitik

Osakliga  angrepp blir allt vanligare på den socialdemokratiska agendan. Ilmar Reepalus olyckliga uttalande kring attacker på judar i Malmö har ju väckt ett visst uppseende, även om det nu ursäktande slätats över av Mona Sahlin. Mindre potentater, som Ola Möller från Staffanstorp, går i sin iver att rättfärdiga Reepalu i stället över till ett småtarvligt och ovidkommande personangrepp på Fredrik Federley.

Ola Möller framför enligt bloggdevisen "personliga tankar ur ett socialdemokratiskt perspektiv" och säger bl.a.: "Ilmar är kontroversiell, han är stark och han är expert på att bli feltolkad. Att Federley med sin totala avsaknad av taktkänsla och med sitt förakt mot arbetarklassen ger sig på Ilmar är föga förvånande. Det finns bara ett ord för saken och det är patetiskt."

Frågan är dock betydligt allvarligare än så. 15 % av Sveriges invånare är födda i utlandet. Andelen ungdomar med utlandsfödda föräldrar ökar och utgör en okänd del av de ungdomar som är arbetslösa. I invandrartäta städer och stadsdelar finns ett pyrande missnöje, arbetslöshet och utanförskap spär på hävdvunna motsättningar mellan folkgrupper. I Malmö angriper muslimer judar (se DN), i Södertälje (Sakine Madon) finns fall där syrianer angripit muslimer. Vi har dessutom fått klart för oss att samvetslösa husvärdar ockrar på situationen och att bostadsläget på sina håll är under all kritik.

Hur allvarligt är läget? Blir barn mobbade och folkgrupper diskriminerade av andra invandrare? Har vi en felaktig bostadspolitik, eller är det samhällsklimatet som nu snabbt förändras? Vad kan Federley , som andra namn på Malmös riksdagslista, uträtta för Malmö?

Under rubriken Förföljelsen av judarna i Malmö resultat av misslyckad invandringspolitik skriver Finlands Wille Rydman, ordf. i Samlingspartiets ungdomsförbund, på sin blogg  bl.a : "I Sverige har situationen exploderat och blivit helt ohanterlig just för att man inte vågat tala om den, och problemen har tillåtits bli allt värre, år för år. Vi måste ta lärdom av Sverige och informera om hur totalt Sveriges invandringspolitik har misslyckats. Detsamma får inte ske i Finland."
Översättning  Merit Wager.

Socialdemokratisk (1 detta fall Broderskapsrörelsens)  inställning till militant islamism kommenterades av Gulan Avci häromveckan. Ola Möller har annars i tidigare blogginlägg talat inspirerat om  det islamska kulturarvet. Det finns ändå anledning att påminna om vad Gulan Avci så klokt formulerar:
"I en demokrati ska religionsfriheten respekteras, men sedvänjor får aldrig upphöjas över civila lagar eftersom att det fråntar individen hennes mänskliga rättigheter."

Debatten går vidare kring vad Reepalu sagt och inte sagt. Själv svarar han i intervju på frågan: Efter mötet med Judiska församlingen sa du att du nu inser hur allvarlig situationen med hatbrott är i staden. Hur kan du ha missat det förut?

– Det är inte så att jag går ut och frågar om det finns iranier som är utsatta för våld i Malmö, man får information skickad till sig. Polisrapporterna jag fått är mycket snällare än vad Judiska församlingens rapporter är.
– När man utsätts för hatbrott och anmäler till polisen säger Judiska församlingen att det inte leder till åtal. Då undrar man hur rättsväsendet fungerar, och det ska vi ta upp med polisen.


.

Utsmetad kultur- lägre kvalitet?

Enligt Dagens samhälles webbupplaga  protesterar Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt mot att Stockholms kulturutbud skall styras av "portföljmodellen". Förra årets kulturproposition föreslog att Stockholms skulle särbehandlas. I dagens SvD presenteras den fortsatta utredningen, utredaren Chris Heister har annan åsikt, och Sjöstedt befarar en försvagning av Stockholms möjligheter att vara kulturnav i området om resurserna skall smetas ut över 25 kranskommuner.

I tidigare inlägg i DS (24sept 09) uttalades  farhågor för en försämring i kulturutbudets kvalitet om resurserna fördelas på kommunnivå.
Eva Hellstrand (C) och Monica Haider (S) skrev  på basis av en SKL-enkät: ”...både glesbygd och tät­ort prioriterar kvalitet. Därmed inte sagt att kommuner, landsting och regioner prioriterar vad som traditionellt betecknas som ’finkultur’. Det handlar snarare om att prioritera kvalitet inom alla kulturella uttryck oavsett om det handlar om teater, nycirkus eller ­dataspel ...”.
På detta svarar Gunilla Kihlgren-Svartström (Glaskonstnär,  ordf. i  Sveriges konsthantverkare och industriformgivare (KIF)) och Karin Willén (Bildkonstnär,  ordf. i Konstnärernas intresseorganisation (KRO) ):
"Den nationellt och internationellt intressanta kons­ten och kulturen riskerar att marginaliseras runtom i landet. Portföljmodellen riskerar alltså att utarma kulturutbudet. ...Därför är de flesta professionella kulturutövare kritiska till portföljmodellen. Flera negativa konsekvenser befaras, både för konstnärerna och skattebetalarna. För vem är det som ska fördela pengarna? På den punkten är Kulturutredningen oklar. Vem ska kontrollera att den konstnärliga kompetensen finns över hela landet?"

Vad är kultur? kan man ängsligt fråga sig. är det vad folk vill ha, vad konstnärerna vill arbeta med eller vad överheten vill tillhandahålla i bildningssyfte?

Politik i skolan, Nils Funcke och Mångfaldsbarometern

I dagens Folket (22.2) tar Nils Funcke upp frågan om skolans förhållningssätt till de politiska partierna. Funcke har en mångårig bakgrund som journalist med början i den maoistiska tidningen Gnistan och numera, sedan 2005, chefredaktör i den politiskt oberoende tidningen Riksdag & Departement. Han är också återkommande gäst i flera lokaltidningar.(Wikipedia)

I diskussionen kring skolornas förhållningssätt till politiska extremiströrelser företräder Funcke tryckfrihetslagen, vilket i detta fall innebär att skolorna antingen måste lämna tillträde för alla, även extremiströrelser, eller införa totalt politiskt förbud. Frågan är av ett visst intresse inför valrörelsen, eftersom behovet av att engagera ungdomen nu gör sig extra påmint hos politikerna .

Funckes argumentering ter sig dock något främmande vad gäller skolornas värdegrund.. Jag citerar:
"Lämpligheten att tala om kristen tradition och västerländsk humanism kan starkt ifrågasättas. I det mångkulturella Sverige kan det uppfattas som direkt stötande av många utom möjligtvis Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna. Även om läroplanen poängterar att undervisningen ska vara konfessionellt neutral vore det bättre att tala om de fyra värdena (rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande) utan hänvisning till en humanism som många uppfattar som inhuman och en tro som andra tycker är intolerant."

I Riksdag och Departement återfinns under rubriken invandring från 25.12.09 en kortfattad och något tendentiös sammanställning av forskningsresultaten från Sociologiska institutionen vid Uppsala Universitet, som sedan 2005 på grundval av enkätsvar sammanställer en årlig Mångfaldsbarometer, i år om 38 sidor.  Denna hänvisning återfinns endast i en av de kritiska kommentarerna till sammanfattningen, trots att den måste anses vara av allmänt intresse.  En intressant bild (s34) visar t ex. hur man på en skala 1-7 uppfattar vilka etniska gruppers kultur som är svårast att integrera.

Säpo-uppdrag om extremism

Fredrik Malm är bekant för Fp i Flen sedan han höll en utmärkt presentation av EU-frågorna inför valet 2009, Han har också en blogg som ofta tar upp integrationsfrågor. I förra veckan ställde han upp i en debatt i Svergies Radio om integrationsminister Nyamko Sabunis uppdrag åt Säpo att göra en lägesbeskrivning av militanta islamistiska grupper i Sverige.

Regeringen har tidigare begärt in rapporter från Säpo och Brottsförebyggande rådet om hur situationen ser ut inom vitmakt-rörelsen (nazisterna) och den autonoma rörelsen (vänsterextremisterna). För att vid behov kunna vidta åtgärder, formulera strategier för att skydda det demokratiska samhället och hjälpa folk att hoppa av är det också viktigt att man har en korrekt bild över situationen.
 
I debatten deltog också Fatima Doubakil, konverterad svenska och representant för muslimska mänskligarättigheterskommittén.  Det är intressant att höra hennes hätska förnekande av att någon form av extremism skulle existera. I samma andetag talar hon i hånfull ton om "västerländska normer". Doubakil har tidigare angripit Fp på Newsmill för att partiet för en antimuslimsk politik helt i klass med Sverigedemokraterna. Detta ledde till en tidigare debatt också då med Fredrik Malm.

Samtidigt kan man peka på andra larmsignaler, t ex Nalin Pekgul  nyligen i ett Agendaprogram om religiöst förtryck i Stockholms förorter (se tidigare blogginlägg). Samma företeelser har observerats sedan länge, inte minst inom den somaliska gruppen i Göteborg, där larm slogs redan 2002.  Det islamistiska motståndet mot integration har också diskuterats  t ex i Uppdrag granskning från 25 april 2006.

Mirakel för miljarder

Fokus har i veckan en tänkvärd artikel om svenska folkets bruk av alternativ medicin (Anita Ritter, 19.2). Kosttillskott och piller, komplementära behandlingar och homeopati köps inte mindre i dyrtider, tvärtom. Det finns dock fall där naturmedicin inte varit full så naturligt, där man utnyttjat tillskott av kända läkemedel, som då också bidragit till positiv effekt. I andra fall, som i Fortodol-skndalen våren 2009, kan tillsatta läkemedel vara direkt skadliga. Bland dem som intervjuas i artikeln kan nämnas Martin Ingvar på Karolinska och Kerstin Hjalmarsson på Läkemedelsverket.

Mohammed och Koranen

Mohammeds liv och utveckling skildras i i romanen Sändebudet av iraniern Kader Abdolah, aktiv i motståndsrörelsen mot schahen och senare mot Khomeinis islamistregim och numera bosatt i Nederländerna. Boken som presenteras av Per Jönsson i DN:s boklördag 20.2 i samband med en intervju  med författaren (artikeln fanns inte på nätet 21.2!?) har tillkommit sedan författaren på nytt studerat Koranen och vad som är känt om Mohammeds liv.

Islams rötter och traditioner kastar som bekant sin slagskugga också över den svenska vardagen. Jag har därför i vinter tagit fram min gamla lärobok i religionshistoria som jag läser jämsides med en tysk upplaga av Koranen som sen länge stod oläst i min bokhylla. (Jag vet att Koranen skall läsas på arabiska, ett språk för poeter och svärmare)

Säkert finns det litterära och idehistoriska studier som visar förskjutningar i innehåll och ställningstagande från tidiga suror, med uppenbarelser från tiden i Mekka och till de senare från Medina. Ett exempel på sådana förskjutningar är det faktum att det först är i de senare tillkomna surorna som profeten tar ställning mot avgudar. Som ung troende präglades han av gudstjänstlivet kring Kaba, den heliga stenen i Mekka. När han återkom till Mekka behöll han också kulthandlingarna kring stenen, till viss förvåning för sina renläriga anhängare.

 En sekreterare skrev ner de gudomliga uppenbarelserna och redigerade också de tidigare i den mån budskapen skilde sig. Islam kan i likhet med en rad andra religioner inte skiljas från sitt politiska innehåll. Medan trosinnehållet hänger samman med kulturförhållandena i Arabien på 600-talet och starka judiska och kristna influenser, präglas islam av en politisk vilja med stark genomslagskraft. Det tidiga islam vände sig i bön mot Jerusalem, men i och med erövringen av Mohammeds hemstad Mekka, fick kulten här bestämma böneriktningen.

Tidigt uppstod maktstrider inom islam som ledde till en utbrytning av Shia-muslimerna, anhängare av Mohammeds dottersöner. Shiiiterna dominerade från början Persien liksom dagens Iran, men också träskaraberna i östra Irak,som bekämpades av Sadam Hussein var shiiter. Huvudriktningen, sunni, representeras bl a av Irak och t ex Turkiet. Många terroristdåd riktas också mot shiitiska helgedomar.   Det är egendomligt att just den främsta shiitiska högtiden, Ashura, kom att i Iran utlösa ytterligare regeringsfientliga demonstrationer.

"Sändebudet"  utkom på svenska i slutet av januari 2010  (166:- på Bokus).

"Svenskt självmål i miljöfrågan"

Detta är rubriken på ett inlägg i lördagens webbupplaga av ATL (Lantbrukets Affärstidning), där Björn Lyngfelt i SCA slår larm om ett beslut i FN-organet IMO "som kan leda till katastrof för svensk skogsindustri". Svavelhalten sänks för fartyg i särskilt känsliga vatten, däribland Östersjön. Dagens värden kommer i år att sänkas från 1,5  till 1%, och fr o m 2015 dras ner till 0,1, vilket innebär lättdiesel och ombyggda båtar.
"Sjöfartsverket har räknat fram att sänkningen kan kosta industrin 28 miljarder per år". Detta anser Lyngfelt vara i underkant  "För svensk skogsindustri rör det sig om ökade kostnader på 1,3 miljarder kronor. Och det gäller bara uttransporten av produkter, inte intransport av insatsvaror."

Frågan har tidigare debatterats i Sundsvalls tidning, bl a 24.11.2009. Beslut i frågan skall  enligt Lyngfelt ha tagits underhand av en lägre tjänsteman (Sjöfartsverket) utan att industri eller riksdag informerades, medan Finland och Estland inte har velat godta avtalet. Eftersom  högre svavelhalt tillåts på Atlanten får nordamerikansk export till Europa därmed stora konkurrensfördelar.

Ökade transportkostnader slår naturligtvis särskilt hårt mot Norrland, där högre produktionskostnader och lägre tillväxt för skog ger sämre lönsamhet än i södra Sverige. Svensk träindustri måste säkerligen också räkna med stigande råvarupriser, i konkurrens med kraven på skogsråvara för framställning av bioenergi.

Fakta enl. Sundsvalls Tidning 24.11:
I dag kör fartygen på diesel med högst 4,5 procents svavelhalt. Undantaget är Bottenviken, Bottenhavet, Östersjön, Kattegatt, Nordsjön och Engelska kanalen där svavelhalten nu är 1,5 procent. I våra vatten sänks den nästa år till 1,0 procent, medan den i övriga världen sänks till 3,5 procent

Att så långt möjligt skydda Östersjön från vidare nedsmutsning måste ändå vara en prioriterad fråga. Tyvärr har vissa Östersjögrannar haft en mer kortsiktig miljöpolitik...

Kristendom som kulturhistoria

I P1 morgon i onsdags diskuterade Jan Björklund och Lars Ohly förslaget till kursplan i religionskunskap. Björklund hävdade kristendomens betydelse för förståelsen av det svenska samhället och dess historiska framväxt, medan Ohly tyckte att den inte borde särskilt framhävas framför övriga. Sverige tillhör världens mest sekulariserade länder, men här bör man samtidigt vara fri att bekänna sig till vilken religion man vill. Vissa kristna värderingar ville han f.ö. ifrågasätta. Ohly saknade helt förståelse för Björklunds syn på kristendomens grundläggande betydelse för svensk kulturhistoria.

Björklund ansåg  att kristendomen skulle ha en mer omfattande plats på schemat än övriga religioner, som grund för svensk allmänbildning. Ohly tyckte däremot att förslaget var bra i sin nuvarande och mycket omdebatterade form och insinuerade att Björklunds ställningstagande berodde på påtryckningar från kristna grupperingar.

Allianspolitik?

Det blev en chock att i dagens tidning se utfallet av Flens-centerns fullmäktigenominering. Att man som toppnamn satt den C-representant som under mandatperioden på viktiga punkter systematiskt röstat mot alliansen och med socialdemokraterna kan inte betyda annat än att man faktiskt planerar ett samgående.

För allianspartierna torde det vara en missräkning att talbara och samarbetsvilliga krafter inom C nu hamnar ur  fokus. Att det råder motsättningar inom C både centralt och lokalt har vi naturligtvis varit medvetna om. Kanske hade man ändå hoppats på en balanserad jämkning mellan falangerna.

För den som är intresserad av resonemangen kring detta rekommenderar jag befintlig centerblogg, i den mån den kan påverka personval.

Nedrustning av äldresjukvården?

Det anser i varje fall Vivianne Sprengel  i en artikel 18.2 i Dagens Samhälle. "Geriatrikens vårdplatser har minskat med 64 procent, jämfört med kirurgins 40 procent och medicinklinikernas 26 procent."
Neddragningen av platserna hänger samman med ny filosofi: patienter skall inte eftervårdas på sjukhus utan skickas iväg snarast efter  ingrepp/insats. Specialiseringens stuprörstänkande slår särskilt hårt mot multisjuka som fraktas fram och tillbaka mellan bostad och sjukhusets olika avdelningar.

Antalet platser i äldreboenden har drastiskt skurits ner, till förmån för utökad hemtjänst som ett billigare alternativ för kommunerna. Den skatteväxling som nu genomförts t ex i Sörmlands landsting innebär att kommunerna tar över ansvaret för hemsjukvården. I detta system ingår inte läkare, som ju fortsatt organiseras genom landstinget. Vilka ytterligare problem detta kommer att medföra är ännu oklart. Pensionärsbostäder med tillgång till viss service som valmöjlighet finns knappast , vilket för kommunen innebär ett flertal bostadsanpassningar och försvårade rehabinsatser och för individen social isolering och eftersatt förebyggande vård.

Transporter i samband med sjukvård har blivit ett allt större problem, särskilt sedan den av landstinget och kommunerna gemensamt betalade busslinjen Pulsen dragits in av besparingsskäl. Bussen hade ett par rundturer mellan sjukhus och vårdcentraler i västra Sörmland. Den utnyttjades inte bara för besök i sjukvården utan användes också av pensionärer med rollatorer och mammor med barnvagnar för stadsärenden, vilket har angivits som ett av skälen till att beslutsfattarna ansåg att den kunde dras in. Bussen var en livlina i brist på andra kommunikationer. Indragningen kan därmed bidra till och påskynda omflyttningsprocessen från landsbygd till stadsservice, men den kan också betyda eftersatt förebyggande vård.

Transportfrågan är ett problem som slår särskilt hårt mot äldre som dessutom ofta har sämre ekonomi. Om man får åka in med ambulans, måste man i många fall tillbaka med dyrt betalad taxi. I den mån färdtjänst kan anlitas, (i varje fall Flen har lägre andel med rätt till färdtjänst än många andra kommuner) kan resan vara mycket ansträngande om flera personer ska köras och transporten därför tar lång tid, om patienten har svårt att sitta, och särskilt om föraren är oengagerad och ohjälpsam när det gäller att ta sig till och från bilen.

Geriatriken som disciplin har eftersatts i senare års läkarutbildning, det anses att vårdcentralernas allmänpraktik skall ge tillräcklig vidareutbildning. Tillgången på geriatriker är ojämn i landet, med 11,2 per 100.000 inv i Stockholmsområdet och 2,2 i landets S delar. Dessa olika faktorer kan tillsammans med en tendens till ojämlikhet i vården förklara ansatsen till sjunkande medellivslängd för kvinnor.

Företagarvänlighet?

i de många sparförslag som vuxit fram i krisens spår finns det anledning att titta på de fall där kommunal verksamhet tas över från entreprenörer. Det kan i det enskilda fallet tänkas bero på att kommunen har överskott på personal som behöver sysselsättning, eller på ofullständiga beräkningar. Man jämför gärna rena lönekostnader med entreprenadkostnaden och glömmer att ta upp ökat behov av material och maskiner. I vissa fall räknar man också med särskilt billig arbetskraft, som skolelever och svårplacerade vuxna.

Svenskt Näringsliv gjorde häromåret en rapport "Tar kommunerna chansen" över kommunala hemsidors företagarinformation  Rapporten som publicerades i Dagens Samhälle konstaterade att:
--- ett stärkt privat företagande är en av Svenskt Näringslivs mest prioriterade frågor. Enligt våra medlemsföretag är snedvridande offentlig konkurrens ett av de största hindren för att förbättra företagsklimatet.---

Minskad kommunal konkurrens som samtidigt innebär ökning av privata uppdrag ger på sikt en sundare ekonomi.

Religionsundervisning i ny kursplan

En våldsam debatt har brutit ut sedan Aftonbladet 17.2 publicerade en artikel av Mikael Stengård kring Skolverkets remiss av den nya kursplanen för religionsundervisning i grundskolan  Här redovisas synpunkter bl a från Evangeliska fosterlandsstiftelsen, men också från Jan Björklund. Han anser det viktigt att kristendomen ges stort utrymme , som bas för västerländsk och svensk historia och kultur. Frågan behandlas när Skolverkets skrivning kommer i höst, efter avslutad remissomgång.

En av de hundratals kommentarerna hänvisar till en debatt som hölls redan 2008  i Axess TV mellan Sievert Öholm och Christer Sturmark (ordf. i Humanisterna). Frågor om moral och etik engagerar! En debatt har också utbrutit på Newsmill mellan Christer Sturmark och Torbjörn Sasserson som 16.2 frågar sig "varför förbundet Humanisterna med Christer Sturmark som ordförande bara har 4200 medlemmar medan den motsvarande organisationen Human-Etisk Forbund i Norge har 76,500 medlemmar trots att den norska befolkningen är hälften så stor. Varför har den norska humanistiska modellen lyckats så bra?"

Svar kan kanske hämtas i ovan citerade TV-debatt. De sympatiska intervjuoffren är självklart sekulariserade, men lika självklart hävdar de behovet av moraliska riktlinjer. Medan Öholm som van TV-debattör ger ett avspänt och angenämt intryck, kan Sturmark uppfattas som onödigt arrogant i ett sekulariserat Sverige. Kanske kan han därmed sägas motverka sitt egentliga syfte, nämligen att varna för risker med ökande fundamentalism i delar av det svenska samhället.

Historieslakt?

Skolverkets ämnessamordnare Per Eliasson berättade i slutet av januari  i Vetenskapsradion om sin syn på ämnet Historia. Antikens och medeltidens historia bör stryka på foten till förmån för modern historia och undervisning om "historiebruk", dvs om historieskrivning som maktmissbruk. Historieundervisningen bör koncentreras från och med  1700-talet och industrialismens genombrott och framåt. Förslaget har föranlett kommentarer från Dick Harryson i Expressen 15.2 och från Jp Anders Linder i SvD 17.2.

Också Karin Olsson tog till storsläggan på ledarsidan i Expressen (29.1): "Det nya förslaget till kursplan för historia i grundskolan kommer förhoppningsvis att bli söndersmulat under sin remissrunda, och slängt i papperskorgen. Och om inte, måste Jan Björklund ta ett ordentligt utvecklingssamtal med skolverket." 

Förslaget har varit ute på remiss och kan inte längre hämtas på Skolverkets hemsida, men kommer att presenteras efter bearbetning, kanske till hösten. Man får hoppas att remissvar och opinionsyttringar leder till omprövning. Redan idag bidrar historielösheten till att underminera en humanistiskt präglad världsbild.

Flensidrotten ligger lågt?

I veckan har Riksidrottsförbundet presenterat tabeller över jämställdheten inom idrottssektorn. I Dagens samhälle rankas orter med mer än 50.000 invånare, där Eskilstuna får en hyfsad placering, både i antal tillfällen och könsfördelning. Man räknar antal deltagartillfällen i idrottsföreningar för invånare 7-20 år, där Eskilstuna kan räkna 30 st för kvinnliga och 37 för manliga. På  Dagens Samhälles webbsida redovisas samtliga kommuner och man kan då konstatera att Flen hamnar mycket långt ner både vad gäller jämställdhet och antal deltagartillfällen.

Ser man till Sörmland hamnar Flen längst ner i jämställdhetsligan, med fördelningen 13/23, och därmed också i botten på deltagartillfällen (Vingåker med 21 tillfällen på manssidan är däremot betydligt mer jämställt). Bilden nedan visar att Oxelösund är den enda kommun i Sörmland med procentuellt fler deltagare på kvinnosidan, medan Flen har den största obalansen mellan könen.  Är antalet deltagartillfällen resp. grad av jämställdlhet en socioekonomisk indikator, eller har det att göra med förvaltningsstrukturen? Det borde i varje fall ge anledning till eftertanke i Flen.

Folkpartiets miljöpolitik

Nätverket Gröna Liberaler oroar sig över att Fp haft svårt att föra fram en övergripande miljöpolitik, kärnkraftsfrågan har i allt för hög grad präglat diskussionen. I nätverket finns också en hel del centerpartister. Särskilt aktiva är gruppen Gröna liberaler i Stockholms län, med återkommande nyhetsbrev. I brev nr 18 tar Leiph Berggren i en artikel i Nu 4.2 upp några av de mest brännande frågorna: "Offensivare folkpartistisk miljö- och klimatpolitik behövs inför valet" .

 I samma nr av Nu finns en översikt av  Fp:s arbetsgrupper inför valet. Miljöfrågorna delas här upp i två områden, dels Naturvård, havsmiljö och biologisk mångfald som leds av Anita Brodén, dels Klimat och energi, ordförande Carl B Hamilton. Risken med en sådan uppdelning är en tendens att fokusera på mer lättdefinierade delproblem medan det vida fältet däremellan och många av de frågor som nära berör allmänheten lämnas åt sidan.

Att energifrågorna har en direkt bäring på klimatpolitiken lär alla ha insett. Att de samtidigt är av avgörande betydelse för naturvård och biologisk mångfald kommer alltför lätt bort i diskussionen. Energifrågorna kan t.ex. inte frikopplas från produktion av bioenergi för olika användningsområden och därmed skogsbrukets/jordbrukets miljöpåverkan.

Vattendirektivet står i strid med ökade produktionskrav och därmed sammanhängande ökade kväve- och fosforutsläpp.  "Många bäckar små" rinner ut i Östersjön, och hur sårbar är vår vattenförsörjning? Underhåll av reningsverk och ledningar? Reservvattentäkter?

Forskningen har till stor del varit inriktad på ökad produktion och mindre på ökande nedslitning av naturtillgångar. "Biologisk mångfald" har kommit att  framstå som verklighetsfrämmande dalt med ganska ointressanta lavar och skalbaggar. I själva verket är minskande mångfald en larmsignal om minskande bördighet. Forskning har i hög grad bekostats av produktionskrafterna och därmed haft en huvudinriktning på produktion, detta också när det gäller statliga medel. Ökade satsningar krävs på forskning kring konsekvenser av politiska tillväxtfrämjande stödåtgärder; man bör ju inte såga av den gren man sitter på.  I kärnkraftsfrågan krävs en forskning kring upparbetning och tillvaratagande av avfall, inte minst om det blir aktuellt med ny brytning av uran.

Den hotade Östersjön har naturligtvis ett symbolvärde också internationellt i samarbetet mellan länderna. Nya hot gör sig påminta, den sista tidens incidenter och avslöjanden gör samarbetet mellan länderna ännu viktigare. Östersjöfrågan har varit ett viktigt inslag i Sveriges EU-ordförandeskap. Anita Brodén har i sin blogg 8.2 gjort ett  inlägg "Nu måste utsläppen till Östersjön få ett slut", som mynnar ut i kravet på en internationell miljödomstol.

Vallöften och ekonomisk verklighet

Prognoserna för 2011 börjar klarna. Chefsekonom Mats Kinnwall i SKL ger sin syn i ett pressmeddelande 16.2.
"– Nästa år minskar statsbidragen med sammanlagt 12 miljarder kronor när det tillfälliga konjunkturstödet upphör, samtidigt som skatteunderlaget bara ökar marginellt. Sektorn behöver ett tydligt besked om förutsättningarna för 2011, säger Mats Kinnwall."
Prognoser kommer att föreligga i mitten av mars, sedan 2009 års siffror är klara.

Den svaga ekonomiska uppgången blir självfallet lägst i kommuner  med redan svag arbetsmarknad. Partierna slipar just nu på sina valprogram, men utrymmet för extra vallöften blir troligen klent, särskilt som kraven ökar på allmänna kvalitetsförbättringar inom olika områden.

Istid, koldioxid och havsnivåer

Professorn i naturgeografi i Uppsla Veijo Pohjola har i SR-Vetenskapens värld (12.2) redogjort för ny forskning som visar att istäckets tjocklek  och havsnivåerna under istiden varierat mer än vi trott. Förändringarna under istiden beror på orbitala variationer, det vill säga hur variationer i jordens bana runt solen och jordaxelns lutning påverkar solinstrålningen. Särskilt solinstrålningen över norra Atlanten har en viktig roll i klimatsystemet. Ökad solinstrålning över norra Atlanten leder till varmare havsströmmar. Och när havet blir varmare avger havsvattnet dessutom mer koldioxid som värmer klimatet och därigenom smälter isarna.

Energifrågor?

Via Liberati har jag tagit del av en utomordentlig sammanställning kring energifrågorna, Sustainable energy skriven av David McKay och publicerad förra året. Han har sett som sin uppgift att ta fram faktiska och jämförbara siffror för olika lösningar och effekter och späckar framställningen med diagram. Boken kan laddas ner som pdf i en eller flera filer (ca 400 s).

Talibanerna, knarket och Birgitta Ohlsson

Göran Norberg är en man som tycker ofta och mycket, det är alltid intressant att följa hans synpunkter. Bland hans senaste insatser är en artikel i Metro "Grödan är grunden till talibankriget". Genom att regeringssidan motarbetar odling av opiumvallmo förvandlas fredliga  bönder till talibaner. Norbergs recept är  "tillstånd till opiumodling för medicinskt bruk".  Han tycks m.a.o. se taliban-rörelsen som i första hand ett ekonomiskt symptom. Religiöst betingat kvinnoförtryck och attacker mot flickskolor torde dock knappast ha sin grund i ekonomin.  Möjligen kan man tänka sig att vissa stamhövdingar och krigsherrar ser sina knarkinkomster hotade och därför väljer sida.

Göran Norberg tar i ett blogginlägg upp diskussionen kring Birgitta Ohlssons familjeliv och ondgör sig över folk som framfört synpunkter på hur hon och hennes man planerar kommande barntillsyn; samtidigt vill han påpeka att hon ju faktiskt har velat bestämma över hur andra ska lägga sin barntillsyn.

Beträffande Birgitta Ohlsson har man hört en devot kör prisa valet till EU-minister. Lämpligheten hade dock kunnat ifrågasättas? B.O. är en rak och frispråkig person som aldrig sticker under stol med sin personliga åsikt även när den avviker från partikamraters och regerings. Å ena sidan, är detta bra på en post där man i första hand tänks framföra regeringens åsikter?  Å andra sidan, innebär detta att hon därmed inte är fri att uttrycka egna åsikter och är detta en förlust?  Kanske hade det varit klokare att för det dryga halvår som återstår av mandatperioden tillsätta någon av Cecilia Malmströms närmaste medarbetare som redan insatt  i jobbet och kanske mindre känslig för personlig prestige? Eller var det ett krav från grupper inom partiets vänsterfalang? Det är viktigt med borgfred inför riksdagsvalet...

Urandebatt?

För den som är intresserad av frågorna kring kärnkraft och svensk uranbrytning har P4 Jämtland haft en informativ serie med anledning av att jämtländska fyndigheter är särskilt aktuella. Bl a har man besökt 60-talets  gruva i Ranstad. Bland P4:s inslag finns Maud Olofsson uttalande i frågan i riksdagen i november 2009
På sikt är både frågan om brytning och forskning kring upparbetning av avfallet av avgörande betydelse för svensk energidebatt.  Kan bibehållen eller utvidgad kärnkraftsanvändning i längden drivas med importerad uran?

Federley nästa i Aftonbladet

Mediadrevet är igång, med Aftonbladet i spetsen och TV i tacksam efterföljd. Federley är som han är och gör ingen hemlighet av det. Brit Stakston i JMW har kloka synpunkter kring detta: "Transparensen är hans trygghet".
Själv följer jag hans blogg som intressant rapport från C i Stockholm, men är väl inte enig med honom t ex om det angelägna att bygga  skyskrapa på Norra Stationsområdet.

Även riksdagsmän har rätt till ett privatliv även om det kan vara obekvämt för partiet med skandalskriverier. Man kan inte frigöra sig från tanken att oppositionen tar till alla medel för att desavouera sittande regering i hopp om kommande vänsterstyre. Vi minns hur man i TV presenterade en gråtande cancerssjuk kvinna uppskrämd inför en osäker framtid på grund av regeringens omänskliga politik, detta utan saklig kontroll av fakta.

Ett annat misstänkliggörande dyker upp i dagens Expressen På löpsedeln står: Jan Björklund tog med frun till USA. I artikeln redovisas dock ordentligt och lugnande bakgrunden, en resa med de närmaste medarbetarna i departementet, samt att fru Björklunds resa kommer att betalas privat.
De båda regeringsplanen fanns enligt artikeln redan under Perssons tid, det sista inköpt 2001. Planen har kommit till flitig användning i samband med ordförandeskapet i EU, både 2001 och 2009. Den mest famösa flygresan annars var när Bosse Ringholm for till Portugal 2004 för en fotbollsmatch...

Visst är det bra att media bevakar att allt går rätt till. I valtider uppstår dock lätt en misstanke om att somliga populistiska påhopp snarare beror på taktiska överväganden än på moralisk indignation.

Afghanistan

Allan Widman har ett utmärkt inlägg i Aftonbladet om vikten av att på bästa sätt stödja och utrusta den svenska styrkan i Afghanistan ,för att minimera de risker som är förknippade med västerländsk närvaro. Han pekar samtidigt på vikten av att uppgiften fullföljs så att landets egna krafter kan ta över. Hotet mot civilbefolkningen, särskilt mot kvinnor och speciellt mot flickor som vill gå i skolan är mycket påtagligt. Vänsterpartiets krav på att ta hem svenska trupper i förtid kan kanske ses som en reaktion mot partiets tidigare mer feministiska tongångar?

EU-kommissionen kan börja arbeta

EU-kommissionen godkändes av parlamentet på tisdagen. 488 EU-parlamentariker röstade ja, 137 röstade nej, skriver TT. Redan på onsdag kan EU-rådets nya kommission inleda sitt arbete.
Det blir spännande att se vad Cecilia Malmström kan uträtta i sitt svåra uppdrag.

Ny jordbrukskommissionär blir rumänen Dacian Ciolos. Han var jordbruksminister i Rumänien  under den period då bidragen drogs in på grund av kritik mot hanteringen.

Han klarade sig tydligen bra i utfrågningen och har deklarerat att han tänker se till att jordbruksstödet inte minskar, även om han ser en viss omfördelning mellan länderna. Marit Paulsen har kommenterat  att bibehållet stöd inte räcker för att upprätthålla tidigare ambitionsnivå. Eventuella förändringar i jordbruksstödet lär säkert påverka också sörmländska jordbruk

Rapport från Jesusssajten.se

På strövtåg i bloggosfären fann jag denna antiklimat-video på ovannämnda länk när jag sökte efter Johan Greppe, rektor på friskola i Halmstad, med nära anknytning till "Jesussajten.se", "En portal med länkar till kristna webbplatser och heta aktuella reportage med Guds ord som rättesnöre."
Budskapet framförs i denna video med skrämmande hätskhet riktad mot "klimatalarmismen"och i oroväckande grad mot forskning. Det är också skrämmande att den ligger som en rekommenderad länk på en sådan portal.

Extremisterna blir allt högljuddare i sin förkastelse av inte bara det sekulariserade samhället utan också av modern forskning.. Särskilt tydligt är detta inom "Bokens religioner", bibeltrogna fundamentalister inom judendom, islam och många kristna sekter. Befängda konspirationsteorier och rykten sprider sig vidare som löpeld i lågutbildade grupper.

Det visar sig att ett antal kristna friskolor undervisar i kreationism, d v s att Gud skapade världen för några tusen år sen. Eftersom barn ju har hört talas om dinosaurier presenteras dessa som samtida med människan. I en barnbok från kristet förlag sitter Adam på strandkanten och kelar med en liten dinosaurie. Boken förklarar att Gud skapade de jättestora dinosaurierna bara för att  människan skulle förstå hans makt.
Skolan är visserligen skyldig enligt läroplanen att informera om evolutionsteorin, men man lugnar skolinspektionen med att barnen får höra båda teorierna så att de själva kan bilda sig en uppfattning om vad som är rätt.

Man kan fråga sig hur en sådan undervisning påverkar framtida möjligheter att tillägna sig naturvetenskapliga kunskaper. Flera av dessa skolor hör hemma i mycket slutna miljöer med sekteristiskt troende föräldrar och samma skolmiljö genom hela barndomen, från förskola och fritis till gymnasienivå. Klasserna har ofta färre än 10 elever, en trygg och ombonad miljö, men samtidigt genom fåtalet elever slipper skolan från officiell redovisning av sina resultat. Blir dessa barn harmoniska arbetare i vingården, eller förmedlas och förmeras en hätskhet mot samhället utanför? Hur klarar de sig i fortsättningen?

Det finns anledning att citera inledningen till skolverkets remiss till kursplan för religionskunskap i grundskolan
(remisstiden har just gått ut, bearbetat förslag kommer i oktober).

"Religion och livsåskådning är en central del av mänsklig kultur. Människor har i alla tider och i alla samhällen försökt förstå och förklara sina levnadsvillkor och de sociala sammanhang som de ingår i. I dagens samhälle, som är präglat av mångfald, är kunskap om religioner och livsåskådningar en viktig förutsättning för ömsesidig förståelse mellan människor.

Undervisningen i ämnet religionskunskap ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om  religioner och livsåskådningar ur ett lokalt och globalt perspektiv. Vidare skaundervisningen bidra till att eleverna blir uppmärksamma på hur människor inom en och samma religiösa tradition lever med och uttrycker sin religion på olika sätt. Undervisningen ska allsidigt belysa religioners roll i samhället, i konfl ikter och strävan efter fred, i social sammanhållning och segregation."

Enligt min uppfattning bör samhället inte bekosta konfessionella friskolor. Risken för försummad undervisning i ämnen som betraktas som farliga / trosstridiga (naturvetenskapliga) är påtaglig. All konfessionell fördjupning borde ske utanför den allmänna skolans ram och inte belasta det allmänna.

Uranbrytning i Jämtland?

En intressant fråga som också uppmärksammas i Dagens Samhälles webb 2.2 och som direkt berör Fp är utspelet i Bergs kn i Jämtland, där frågan om uranbrytning åter aktualiserats. Folkpartisten Gösta Nilsson anser i radiointervju 2.2 att det nu finns en opinion i bygden för att att ta upp gruvdrift i Oviken, trots tidigare kommunala beslut. Oviken är den uranförekomst som ligger längst framme i planerna på svensk uranbrytning.

SR:s program Klotet 3.2 beskriver den intensiva jakten på uranfyndigheter som bedrivs av olika utländska bolag, i detta område  australiska och kanadensiska. Särskilt lämpad är tydligen alunskiffer SV om Östersund, där uranbrytning kan bli lönsam genom samtidig brytning av andra metaller, bl a nickel. I intervjuer av folk på gatan framförs olika åsikter, både rädsla för vad en brytning kan innebära av miljöförstöring, och hopp om arbetstillfällen i avfolkningsbygd.

Svensk uranbrytning aktualiserades på 70-talet i samband med oljekrisen och en livlig prospekteringsverksamhet, men har sedan dess blivit en ickefråga. En förutsättning för om- och nytrukturering av svensk kärnkraft måste ändå vara en återupptagen forskning och då särskilt kring återanvändning och upparbetning av avfall till mer hanterbara strålningsrisker.

(Karta över uranförekomster hämtad. ur Jörgen Thunells Framtida energi, 1981)

Vattenförsörjning, sopsortering och kommunalt miljöansvar

Från Dagens samhälles webbplats rapporteras flera frågor som rör kommuners förhållningssätt till miljöfrågor. Kortsiktiga exploateringsdrömmar hindrar tyvärr alltför ofta en långsiktig miljö- och hållbarhetspolitik.

Vattendirektivet och den nya Vattenmyndigheten har satt nödvändigheten att säkra vattenförsörjningen i rampljuset. På många håll har vattenkvaliten försämrats och ifrågasatts, dessutom är ledningsunderhållet eftersatt. En skenbar? motsättning har t ex uppstått kring Bolmentunneln som försörjer stora delar av Skåne med dricksvatten.

 Naturvårdsverket  föreslår att Bolmentunneln (Sydvatten AB) skall få status av riksintresse. Tunneln går ca 8 mil mellan Bolmen och Ringsjöverket i en tunnel 3x3 m, på 20-100 meters djup och förser en stor del av Skåne med dricksvatten. Riksintresset skall omfatta 15 m på vardera sidan av tunneln. NV skall sedan via kontakter med berörda länsstyrelser och Sydvatten AB årligen informera sig om ev. planarbeten eller markåtgärder som kan påverka tunneln och vattenkvaliten. Kommunerna ser nu detta som ett hot mot framtida exploatering, kommunala tillståndsbeslut enligt PBL kan komma att överklagas om de bedöms innebära risker för Bolmentunnelns vattenförsörjning.

Vattenfrågorna är också aktuella i Flens kommun.Det nybildade  kommunala bolaget Flens vatten och avfall kan nu göra en samlad professionell bedömning av eftersatta behov. Översynen pekar på ökade kostnader, hur dessa skall fördelas mellan det allmänna och de enskilda konsumenterna måste bli en politisk fråga, ett val mellan olika modeller för beräkning. Kommunens vattenförsörjning är sårbar, eftersom den viktigaste källan, Båven, som försörjer huvuddelen av kommunen, har dålig kvalitet sommartid och dessutom saknar skyddsområde. Till detta kommer att reservvattentäkt saknas. En hållbar vattenförsörjning kräver långsiktig planering i decennier eller t.o.m sekler. och kommer att vara en kännbar belastning på många håll.

Det nya bolaget lyfter också fram problemen kring avfallshantering. En viktig del är sopsorteringen och inte minst att ta tillvara biologiskt avfall som värdefull resurs och råvara för biogas.  I Flen saknas idag alla ambitioner på detta område, trots att det ingått i tidigare miljömål (Agenda 21).

Enligt en föråldrad  Renhållningsordning från 1995 skall Tekniska nämnden handlägga avfallsfrågorna. Teknisk nämnd har dock saknats under två valperioder, och sedan den återinförts tillhör frågan det nya bolaget och kan därmed drivas mer professionellt. Men även om vissa frågor tas över av kommunala bolag har kommunledningen fortfarande ett övergripande ansvar för miljön och ansvariga politiker måste fortsatt bevaka  regelverk och ambitionsnivå.

Sverige och DDR

En överblick över de svenska vänsterglidningarna under 70- och 80-talen ger Birgitta Almgrens Inte bara Stasi, Relationer Sverige-DDR 1949-1990, som utkom 2009 (564 s på Carlssons förlag). Undersökningen bygger på studier i Stasis arkiv, på svenskt arkivmaterial och intervjuer. Sverige som Östersjöstat var viktig för Östtyskland  och uppgifter om svenska kontakter tar stort utrymme i arkiven.

Den svenska regeringen hade också nära kontakter. Karin Söder gjorde ett officiellt beök 1977, Olof Palme talade vid sitt besök 1984 om gemensamma mål för fred och säkerhet i världen till värdlandets stora belåtenhet. År 1987 var  såväl  Hans Gustafsson som Birgitta Dahl och Mats Hellström på besök, den senare  för att studera "om de östtyska kollektivjordbruken kunde vara inspirerande för svensk jordbrukspolitik" (DN).

Kulturen användes som politiskt instrument. Sverige var en tacksam mottagare för östtysk propaganda. Särskilt nära kontakter hade ABF, Folkets Hus, Skolöverstyrelsen, Riksidrottsförbundet och svenska skolpolitiker. Den östtyska skolan sågs som en modell för den svenska, med sammanhållen enhetsskola och integrerad yrkesutbildning.  Många tysklärare fick vidareutbildning i DDR. Förgrundsfigurer i kontakterna var Stellan Arvidsson, ordförande i föreningen Sverige-DDR, Birgitta Stenholm och PeterWeiss, den siste radikal men alltför individualistisk för att passa in i det kommunistiska mönstret.

Den svenska synen på DDR var splittrad, från attraktiv modellstat, över en grå men idyllisk välfärdsstat till en socialistisk förtryckarstat med politiska fängelser och avrättningar. Splittringen ledde bl a till att TV:s 1969 nybildade andra kanal fick en kraftig polarisering mellan arga unga nyanställda och tidigare personal.

Först efter Berlinmurens fall 1989 tvingades socialdemokratin  inse systemets baksidor. Man påminns här om den aningslöshet som präglade svenska makthavare inför massakrerna i Kambodja och som illustreras i utställningen Middag med Pol Pot, där t ex Birgitta Dahl har en mindre ärorik framtoning. Forum för  levande historia tillkom genom Göran Perssons kampanj för att påminna om förintelsen och det nazistiska Tysklands skuld. Det är intressant att följa den upprördhet som bröt ut när museet häromåret i sin fortsatta verksamhet också tog upp kommunistiska övergrepp, folkmord och masslikvideringar. Flera hundra forskare, historiker och sociologer  skrev under ett manifest mot utställningen . (Manifestet finns här, undertecknarna här ) Vietnamgenerationen har fortfarande kvar sitt svärmeri för socialistiska lösningar. Argumentet att stat och regering inte bör bedriva historieskrivning är visserligen tungt vägande. Å andra sidan är det viktigt att balanserat påminna om förbrytelser mot mänskliga rättigheter oavsett ideologisk bakgrund. Man glömmer alltför lätt...