Kritik av alliansens passiva kulturpolitik

Johan Lundberg diskuterar i Expressen 27.7 den kulturpolitik som förts under mandatperioden. Bra att man bibehållit t  ex stödsystem, men bristen på förändring riskerar att cementera föråldrad kultursyn

"En traditionellt borgerlig kulturpolitik bör utgå från uppfattningen att mötet mellan den enskilda kulturyttringen och "kulturkonsumenten" är individuellt och kan ta vilken oväntad vändning som helst.
Målet är att - i bästa fall - erbjuda en personlighetsomdanande upplevelse som sträcker sig längre än till politiska dagsländeåsikter som att kön är en kulturell konstruktion, att marknader bör avregleras eller att vi måste värna om svenska skolavslutningstraditioner.
En dylik kultursyn lämnar alltså inget utrymme för en relativistisk kulturuppfattning där schlagerfestivaler och drejningskurser anses lika värdefulla som verk av Mahler eller Mann."
"Men det paradoxala är att samtidigt som bidragssystemen är nödvändiga för att skapa förutsättningar för pluralism, har de också en motsatt, destruktiv, effekt, nämligen att estetiska normer och åsiktshegemonier cementeras.
Ett system där konstnärer, författare och musiker är beroende av bidragssystem, riskerar att skapa en anpasslighet till de normer som är de för tillfället förhärskande. Vilket i sin tur skapar ovilja mot att förändra samma normer - och fientlighet gentemot dem som kritiserar kulturella makthavare."

Synpunkter på en ny liberal kulturpolitik presenterasdes i den uppsats av Per Svensson och Jasenko Selimovic som kom ut i Bertil Ohlin-institutets skriftserie i våras .