Kulturrelativism med religiösa förtecken

Peter Weiderud, Broderskapsrörelsen och Christer Sturmark, Humanisterna,  driver en animerad diskussion på Newsmill.
Citerar Weiderud  20.7,  (Sturmarks svar kom på Newsmill 22.7.)
Weideruds formuleringar manar till eftertanke. (Kursiveringen nedan är min).
"I min tidigare roll som utrikeschef för Svenska kyrkan och inte minst som utrikespolitisk chef för Kyrkornas världsråd har jag haft möjlighet att samarbete med den humanistiska rörelsen i många länder, men också råkat på en hel del religiösa sekter.
De svenska humanisterna argumenterar med en frenesi som om Gud finns. Och dess profet Christer Sturmark agerar med en hängivenhet som jag tidigare bara mött hos rörelser i den religiösa periferin. Må vara att dessa religiösa rörelser uppskattar den gud de diskuterar, medan Sturmark intar motsatt hållning.
Men det mest utpräglade sektliknande draget hos humanisterna är att de menar sig besitta Sanningen.
Den rörelse som ser sig som färdig och sluter sig i relation till det nyfikna sökandet för att blint driva den egna sanningen riskerar att utveckla den typ av ideologisk lomhördhet som kännetecknar sekten.
Där är inte humanisterna ännu. Men den numerära litenheten i förhållande till det pompösa anspråket och den hetsiga ivern i argumentationen skiljer sig påtagligt från humanismens roll i de länder där rörelsen erövrat en central roll i livsåskådningsdiskussionen.
Humanisterna skulle må väl av att tvivla lite mer. Det skulle hjälpa till att skapa mer tydlighet och rationalitet i debatten.
Jag och Broderskapsrörelsen har med kraft drivit homosexuellas rätt, både i Sverige och i internationella sammanhang. Vi slåss för dessa människors rätt till asyl. Behandling av homosexuellas i Iran, som Sturmark återkommer till, är fruktansvärd. Här finns inga åsiktsskillnader mellan mig och Sturmark.
Däremot har jag och Broderskapsrörelsen också tagit ställning för troende minoriteters rätt att utöva sin religion. Vi har gjort det dels för att det är en konsekvens av de mänskliga rättigheter vi tror på, dels för att vi tror att detta är den bästa vägen att skapa ett modernt, sekulärt och mångkulturellt samhälle.
Den svenska kristna majoritetskulturen är inte hotad. Dess behov i allt från julfirandet till söndagsledighet - är djupt integrerad i vårt samhälle. Däremot saknar i synnerhet muslimerna samma självklara rättigheter. Europarådets MR-kommissionär, Thomas Hammarberg, har beskrivit islamofobin som det största hotet mot minoriteter i dagens Europa.
Därför stödde jag också DO Katri Linna i det mål hon drev med den muslimske man som förlorade sin försörjning för att han av religiösa skäl vägrade ta en kvinnlig chef i hand. Min erfarenhet är att hans agerande i sig inte behöver uttrycka kvinnoförakt.
Jag vistas regelbundet i Mellanösternmiljö för möten och som föreläsare och träffar regelbundet kvinnor som hälsar på mig genom att lägga handen mot bröstet och buga. Det finns ingen bristande respekt i detta och den riktar sig från båda könen till både främmande män och kvinnor. Det må vara ovant för oss, men sättet att hälsa skiljer sig över världen och detta är inget vi ska lagreglera.
Det "citat" Sturmark har förfalskat genom att ersätta en mänsklig rättighet som följer av rätten att utöva religiösa traditioner inom ramen för religionsfriheten med en tradition från det rasistiska Sydafrika är ett allvarligt övertramp.
Det är inte, och ska inte vara, en mänsklig rättighet att vara rasist eller utöva handlingar som följer av att vara rasist.
Men den jämförelsen säger något om hur Sturmark ser på religion.
Vi måste ha en kritisk hållning till religion, i synnerhet när den kopplas ihop med makt. Därför har Broderskapsrörelsen alltid varit en tydlig religionskritiker.
Men religion handlar om mångtusenåriga livsåskådningsreflektioner, som är oändligt mångfacetterade och betyder mycket för många människor.
I Sverige, som är världens mest sekulariserade land, betraktar sig närmare två miljoner som troende i relation till de etablerade samfunden. Långt fler om vi rymmer också privatreligiositet. Det finns fler än en miljard muslimer i världen och närmare två miljarder kristna, plus judar, buddister, hinduister etc etc.
Det är för många att röka ut, även för de mest hängivna svenska humanister. Därför är det bättre att söka samspel och dialog. Det gör det också möjligt att ibland sätta ner foten när det religiösa agerandet går över gränsen och kränker andra rättigheter.