Socialistens syn på de rödgröna

Daniel Brandell har med ekosocialistiska glasögon läst den rödgröna antologin Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras, och presenterar på sin blogg  29.7 kritiskt utmanande frågor till oppositionen.. Boken är resultatet av ett samarbetsprojekt mellan tidskriften Tvärdrag, Centrum för marxistiska studier samt den gröna tankesmedjan Cogito. Författarna är aktivister och/eller intellektuella, och ger uttryck för en prövande men skeptisk hållning gentemot partisamarbetet.
Utdrag ur Brandelss blogg nedan, läs gärna hela texten!

Det är   nedslående att ta del av dessa goda idéer – arbetstidsförkortning, offensiva skattefinansierade välfärdssatsningar, klimatinvesteringar för höjd sysselsättning, statlig inkomstgaranti, bredare facklig medlemsbas, nytänkande stadsplanering, fördjupad lokaldemokrati, med mera – från partimedlemmar som med hundra procents sannolikhet kommer att bli fullständigt överkörda i fyra år även om de rödgröna vinner valet. ... Den rödgröna skuggbudgeten pekar i direkt motsatt riktning; att resultatet av en rödgrön regering kommer att bli högst demoraliserande för de rörelser som skall bära fram den – fortsatt krympande offentlig sektor, inga direkta förändringar i skatterna, uteblivna gröna satsningar
....
Det var ju denna allians mellan borgerlig mediehegemoni och kapitalintressena som motvilligt tvingade in de rödgröna partierna i den nyliberala fållan – och det ligger i dess intresse att de blir kvar där. Ska ett verkligt rödgrönt program genomföras, är det dessa krafter som måste utmanas. Det vet Sahlin & co, och det är därför de agerar som de gör – för de klarar inte utmaningen.

Alternativen till nyliberalismen – både gällande jämlikhet och hållbarhet – kan inte realiseras med annat än att de rödgröna i samarbete med fackföreningsrörelsen med kraft utmanar det ökande uttaget av vinster och fördelar det mellan det offentliga och den breda arbetarklassen. Det kräver i sin tur en massrörelse med politiska krafter i ledningen som kan stå emot trycket från det globala finanskapitalet och den rasande stormen av liberal-konservativ propaganda; inte minst har det senaste decenniets utveckling i Latinamerika visat detta. Ett litet steg på vägen vore då att de progressiva visionärer och aktivister som finns inom de etablerade rödgröna partierna och rörelserna – bland dem författarna till Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras – formerar sig i ordentlig opposition mot partiledningarna inom s, v och mp som kommer att administrera regeringsansvaret. Och, kanske allra viktigast: att bygga de röda och gröna rörelserna, vars svaghet idag är det största problemet.
...
Dilemmat med att lösa motsättningen mellan arbetarklassens rättmätiga krav på en större del av mervärdet och det faktum att klassen idag inte lever ekologiskt hållbart måste ligga i fokus för dem som ska utveckla den rödgröna politiken och strategin framöver. Det rödgröna samarbetet inför höstens val är ett påtvingat samarbete. Dels är det påtvingat uppifrån, som ett resultat av kohandel och överläggningar mellan partitopparna i S, V och MP. Dels är det påtvingat utifrån, under tryck från det borgerliga allianssamarbetet. Oppositionen vill inte att osäkerheten kring regeringsalternativ skall bli ett ess i rockärmen för borgarna att spela ut om och om igen under valrörelsen.


När socialismens klasskamp nått välfärdssamhällets köttgrytor, vad händer sen?